Det går så fort...

Så är då julen redan förbi med all den goda maten och barnens förväntningar har infriats, nu lägrar sig friden över oss alla! I år har vi firat väldigt lugnt med bara närmsta släkten och på julaftons kväll var vi hemma. Det kändes underbart att krypa upp i soffan och slöa medan barnen lekte med sina nya julklappar. Till och med min magkatarr har lyst med sin frånvaro trots all julmat och choklad!
På juldagen hade jag lite tid till att börja på ett nytt pussel på 500 bitar en seglivad jultradition som jag har ärvt från mammas sida av släkten.
Idag har vi för första gången på flera dagar sett solen, Filiph hävdar att solen endast lyst 2 gånger under hela december och han kan faktiskt ha rätt i det! Vi har passat på att ta en rejäl promenad och bara njutit.
Imorgon ska jag jobba kvällen så bilden nedan kommer inte att stämma in på mitt nyårsfirande.

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt gott nytt år!

Tänd ett ljus

Ännu en hektisk vecka har gått och mitt i allt julstök går mina tankar till alla ensamma därute. De som inte har någon familj eller de som inte känner sig välkomna någonstans. Julen bär på så många förhoppningar och önskningar att det ibland kan bli för mycket av det goda. Många är vi med minnen från svunna jular och det är många gånger svårt att göra alla till lags. För min del har den här julen varit mycket speciell redan då jag i veckan fick reda på att min far hade gått bort. En far som har varit frånvarande under hela mitt vuxna liv och som nu aldrig får chansen att se sina barnbarn växa upp. Min relation med farmor och farfar har minst sagt varit lite knagglig, men nu har vi åter knytit kontakt och jag hoppas innerligt att det kommer och förbli så. Jag vill skicka med en hälsning till er alla därute att det aldrig är försent att försonas oavsett hur lång tid det gått!

Jag önskar er alla en riktigt god jul och tänder ett ljus för pappa!

Änglabegär

Änglar är min melodi i år av alla de slag. Vackrast just nu är glasänglarna som hänger i mitt vardagsrumsfönster och dessa vackra änglar fanns i miniatyr i Änglaboden på Liseberg. Tyvärr var varken mannen eller sonen intresserade av att köpa änglar just då till julgranen så jag kan bara dagdrömma om hur underbart de hade sett ut i just min gran. Hela butiken var fylld med sånt där underbart tingeltangel med guld, silver vitt och glaskristaller som jag inklusive de flesta andra kvinnor är förtjusta i! Som tur är i eländet har vi faktiskt 3 affärer inom gångavstånd som kanske kan tänkas ha små änglar till julgranen så jag får mitt lystmäte mättat. I lilla Louise fönster hänger det duniga änglar som mannen avskyr, men alla flickor som kommer hit får något drömskt i blicken. Kanske är änglar lite extra kvinnligt? I dagens pepparkaksbak gjorde jag massor med små änglar med de lilla måttet, ett stort ängla mått har vi inte. Det kanske jag skulle kunna köpa till nästa års bak. I jakten på fler änglar och de sista julklapparna så får jag hålla till godo med de jag redan har. Här är resultatet av gårdagens fanart på änglar... vad annars!
(Klicka på den så blir den större)



En utav mina änglar i fönstret.



Louise ljusslinga.

Lussebullar

Ser att det är lite tunt med bilder på bloggen så här kommer det ett från igår när vi bakade lussekatter. Mamma var här och alla barnen hjälpte till att baka efter egen förmåga, de lite lustiga långa har Louise gjort och kringlorna är Olivers. Filiph är så duktig på att göra så hans ser ut som mina och Simon hade ingen alls lust att göra några, då det var saffran i dem!



Slänger även med ett från Liseberg och den julklädda kaninen. Är det någon mer än jag som undrar hur människan därinne står ut i den dräkten hela dagen med en massa ungar som klänger utanför hela tiden? De borde få ett pris för tålamod!

Julskinnet är färdigt!

Ett nytt julskinn har jag hunnit med att sätta upp idag efter Lisebergsbesöket. Jul på Liseberg är mycket speciellt och man kommer definitivt i julstämning även om snön lyser med sin frånvaro. Oliver och jag åkte karusell så det stod härliga till och ingen kö var det heller så tidigt på dagen. Vi hann även äta ett litet julbord och hälsa på kaninerna samt beundra alla vackra ljus och bodar med saker. Det kliade i fingrarna efter både det ena och andra, men jag besinnade mig och köpte endast lite brända mandlar.

I juletider

Här har det varit tyst ett tag och det beror på att jag har haft fullt upp på jobbet. Vi har fått utöka en tur med en timme vilket gör att jag har varit ganska så trött på kvällarna. Idag däremot ska vi iväg till Liseberg och roa Oliver med en massa tomtar, karuseller och god mat för oss vuxna.

I torsdags hade vi julfest på jobbet vilket var överraskande trevligt! Vi lekte lekar och tjejen som höll i det hade med sig sing-a-long på playstation som vi fick sjunga till. Jag gillar att sjunga, men som sagt hellre än bra! Två personer sjunger karoke tillsammans och sen tävlar man mot varandra eller som i vårat fall la vi ihop våra poäng då det var tre lag som tävlade mot varandra. Lite överraskande fick vi högst poäng vilket gladde mig. Del två i tävlingen var textremsor mitt i en låt som i doobidoo, men vad svårt det var!Till sist körde vi introt på 10 sekunder vilket var lite lättare. Vårat lag vann och vi fick varsin tomte som pris!

Lite senare på kvällen hade vi den sedvanliga julklappsutdelningen och iår hade alla köpt något var och sen byttes det. Jag fick ett par snygga svarta sloggitrosor i min storlek, vilket var överraskande och mycket välkommet. Mitt paket med glasänglarna fick våran nya sköterska som blev väldigt förtjust. Det var med andra ord en mycket trevlig kväll och det kan vi behöva med tanke på hur stressigt vi har haft det på sistone.

Här på bloggen kanske det blir ett nytt julskinn lite längre fram

Helgmys

Snart bär det av in till resturangen med goda vänner! Vi har fått barnvakt och ämnar tillbringa kvällen med en massa gott och äta, så mycket man vill utan att serva de små förmågorna. Ska bli underbart. Jag är redan färdigsminkad och klar att åka, vilket innebär att jag för en gångs skull ser riktigt bra ut. Har på mig den nya ögonskuggan jag beställde från oriflame och den var riktigt snygg. För tillfället känns det riktigt roligt att shoppa lite till mig själv. Igår hittade jag julens klänning på lindex, den är härligt röd och satt för en gångs skull bra. Lite längre bort i butiken hängde en röd svart tunika som även den passade. Det är nästan så jag befinner mig i chocktillstånd över så vackra fynd.

Ha en fortsatt trevlig helg allihopa!

Irriterad

Ibland kan man bli riktigt upprörd och det finns en sak som irriterar ju mer jag tänker på det. Därför känner jag mig manad att skriva om händelsen här.

I torsdags så ringde min chef till mig och jag antog att det gällde något med vilken dag jag tagit vård av barn med tanke på lönen, men det var inte alls fallet. Istället hade hon anmärkningar på vad jag hade gjort på eget bevåg för att skaffa vårdtagarna lite trivsel. Så här börjar historien för nästan tre veckor sedan då jag fick i uppdrag att införskaffa två stolar till en herre som skulle vara "kissäkra" istället för de två fåtöljer som han utnyttjade då. En snäll arbetskamrat fick syn på två begagnade karmstolar från "försäkringskassans tid" när hon skulle ha ett skrivbord för egen del och köpte dem för 50 kr styck. Eftersom de var klädda med tyg i grönt så köpte jag galontyg och klädde om dessa stolar så att de enkelt kunde torkas av om olyckan var framme. Min vårdtagare blev väldigt nöjd med stolarna och inte heller hade de kostat en förmögenhet!
De två fåtöljerna satte jag och städerskan ut i tvrummet tills vidare, men sen kom jag på att nere på avdelning två skulle man kunna förvandla en liten vrå till läshörna. Det enda som kan sägas vara positivt på avdelning två är att det är nymålat, men tyvärr i den grälla färgen mintgrönt. Väggarna är än så länge kala och i det hörnet där jag hade en vision om en läshörna stod ett kalt brunbetsat runt bord med fyra karmstolar runtom. Dessa flyttade jag och en arbetskamrat upp till loggian eftersom bordet var både nätt och stolarna i bättre skick än de som stod där innan.

Dagen efter kom jag en timme tidigare och satte på nya rena överdrag på fåtöljerna bar ner ett litet runt bord, en bokhylla och en lampa på fot. Sedan letade jag reda på en duk, några böcker att sätta i hyllan och kompletterade det med en vas med träblommor i och två små askar som jag ställde på bordet. Resultatet blev faktiskt riktigt bra tyckte både jag, städerskan och de som arbetade den dagen.
Min chef hade dock en helt annan uppfattning och sa att jag visst fick göra det fint, men bara i mina vårdtagares rum. Hon tilla att det inte var färdigt i källaren och att göra det trevligt i de allmänna utrymmena låg på städerskan. Jag blev så häpen över denna kommentar att jag faktiskt inte sa någonting alls. Hon sa sedan att hon ville säga det så jag inte skulle tro att någon hade flyttat grejerna för att de inte ville ha dem där. Det är inte det att jag inte förstår mig på henne utan sättet hon säger det på. Jag har faktiskt aldrig blivit nekad att göra det fint någonstans under alla de år som jag jobbat utan snarare fått beröm för att det blev bra. Ju mer jag reflekterer över det ju märkligare framstår det. Jag har alltså blivit tillsagd att inte bry mig om de allmänna utrymmena, som i högsta grad betyder något för vårdtagarna! Istället för att tänka till och vända det till något positivt har det blivit något negativt! Här har hon personal som vill arbeta med inredningen som är i behov av att förbättras, men hon tar inte chansen att utnyttja den!

Jag kommer hädanefter att enbart göra mitt jobb som undersköterska och lämna allt annat åt de andra eftersom det tydligen inte är okej att ta egna initiativ!

Never ending story

Igår natt var det Simons tur att må illa, kräkas och ha spannen vid sängsidan. Den hade jag ställt dit innan "ut ifall att" som tur var. Nu har vi alla haft magsjuka och jag ser fram emot en helg utan sjuka barn!
Känner mig ovanligt isolerad och utanför samhället och ringer till alla jag känner bara för att prata lite. Igår ringde jag städfirman igen om halvtidsjobbet jag sökte för ett tag sedan, men den tjänsten var redan tillsatt och inte heller denna gång hade jag någon tur!

Vård av sjukt barn

Så har då två lugna dagar förflutit, men inatt stod det en ledsen kille i sovrummet igen och pep; Jag har kräkts i sängen.
Lilla goa Filiph som fram tills nu aldrig haft magsjuka fick bäddas ner på golvet jämte spann och stränga förmaningar om att hålla sig i källaren. Ont i magen som bara den och upp kom det tills magsäcken var tom och nu vilar han efter den persen.
Storebror är uppe och mår bra, men än tar vi inte ut någon glädje. Jag får vara hemma från jobbet ytterligare två dagar, de enda två dagarna jag jobbar den här veckan! Fast jag inser ju att de inte vill ha in någon magsjuka där på sjukhemmet. Det blir nämligen katastrof för både vi som jobbar och de boende.
Idag ska jag fortsätta handarbeta på adventskalendern och kanske gå en sväng med de yngre barnen.

En olycka kommer sällan ensam

Många är de veckor som rullar förbi utan att något särskilt händer,men allt emellanåt kommer det en vecka som man sent ska glömma. Just en sådan vecka har just passerat i mitt liv, en vecka där man verkligen får bekänna färg. Den smygstartade i måndags på jobbet med ett samtal från skolan och en upprörd rektor. Äldsta sonen hade löpt bärsärkargång i korridoren och vägrade gå in och sätta sig på lektionen. I brist på ledig personal fick jag åka och hämta honom till jobbet. Väl i bilen satt han och snyftade och mådde tjocktjyvens naturligtvis, men jag pressade honom inte på några detaljer.
På tisdagen pep det ånyo till i min telefon på arbetstid och det var sambon som hade fått åka hem från jobbet med hög feber. Någon tid på vårdcentralen fanns det inte att uppbåda trots att febern var hög. Till saken hör att han har haft ett stort rött märke på sidan som kanske skulle kunna vara ett fästingbett, men till svar fick sambon att han skulle åka in till akuten istället! Sambon orkade inte ta sig någonstans utan inväntade mig och sedan for vi till jourmottagningen på kvällen. Under tiden han blev undersökt passade jag på att handla lite sedan satt jag och de små barnen kvar i bilen och väntade. Lillstumpan blev grinig så jag tog fram henne till mig och ammade. Efter en stund sätter hon sig upp och kräks över både mig, ratten och golvet. Snabbt in med henne i bilbarnstolen där hon innan vi är hemma igen lyckas kräkas en gång till. Storebror har somnat och går på mina order direkt in till sig för att undvika smittorisken. Jag torkar lindrigt rent i sätet, tar in bilbarnstolen och kränger av klädseln in i tvätten. Klär av mig själv, lillan och ställer oss båda i duschen under högljudda protester. Medan jag försöker få rent bilmattan av gummi kräks hon igen på golvet och pyjamasen och en ny omgång tas ner till tvättstugan. Till slut efter en timme är allt färdigskurat och jag sätter mig i soffan för att amma henne. Sambon dyker upp i samma veva, han har fått skjuts av sina föräldrar hem och troligen är det ett fästingbett. Mot det har han fått kåvepenin. Kvällen spenderas med lilltösen,ett gäng handukar att spy i och en hink. Fram emot elvatiden somnar hon och får sova hela natten.
På onsdagen verkar hon piggare, men är inte särskilt hungrig.
Sambon har ont och ligger mest hela dagen. På kvällen tycker jag att det svider när jag kissar och på torsdagen får jag en tid på vårdcentralen på ett urinprov. Det visar sig vara positivt och när jag ska hämta ut medicinen så kräks lillan i bilen igen, men den här gången bara lite.
Under dagen mår jag illa och har ingen aptit och till kvällen ligger jag bara helt still. Vid halv åtta kräks jag upp allt som finns i magen och får ligga nere för mig själv i stora barnens rum. Lite senare tar jag ner lillan som skriker förtvivlat efter bröstet. Som tur är blir det inte mer och på fredagen mår jag någorlunda igen.
På fredagnatten hör vi hur Oliver kräks i sin säng och jag går upp klockan tre för att slänga in en maskin tvätt. Allt i sängen är smutsigt och sen bäddar jag om med rena lakan en packe handdukar och kräkhinken vid sidan. Han kräks två gånger till och sen är det lugnt.
På lördagen får Oliver inte lämna sitt rum utan han äter och sover där hela dagen. Han ser liten och blek ut, men finner sig i hur det är.
Idag är det söndag och än så länge har det inte hänt så mycket, men dagen är inte slut än!

Noll koll eller fullständig kontroll

Allt mer sällan händer det att jag köper en cd och det beror inte alls på det faktumet att man kan ladda ner den på nätet. I vår lilla by gick det så långt att skivaffären fick slå igen, inte för att jag tror det berodde på mig. Jag har extremt dålig koll på nya artister och låtar och måste höra dem på radion för att de ska fastna. Fast min musiksmak ligger åt det hållet som inte riktigt följer strömmen så därför finns det långa perioder av musiklöst innehåll i mitt liv. Problemet är att jag gärna skulle vilja ägna lite mer tid åt musiken, men jag har helt enkelt inte tid. Annat var det i tonåren då man ständigt lyssnade på trackslistan och svensktoppen i de yngre dagarna. Fullständig koll på alla artister som jag inbillar mig inte var riktigt lika många som idag och framför allt gav de ut många bra plattor inte bara en enstaka låt som vissa idag. Som lite äldre avlyssnades ivrigt headbangers ball ett hårdrockprogram på mtv som gick ganska så sent, vilket orsakade en hel del liv med paranteserna. För det mesta fick jag dock avnjuta heavy metal mellan 22-23 varje torsdag. Det luslästes tidningar från USA med hårdrock i alla dess former och då hade jag koll, nu är det minsann annorlunda!
Tur för mig är att sambon äger ett ganska så stort musikintresse så jag är inte alldeles bortabakom, men problemet är att våra musikstilar ligger väldigt långt ifrån varandra. Därmed inte sagt att vi har gemensamma rötter som Elvis och The refreshments.
Inte heller uppskattar jag idol och följer inte heller de nya stjärnorna, vilket i mitt fall enbart beror på tidsbrist! Förr om åren satt jag alltid med hörlurarna på medan jag pluggade och radion stod på i bakgrunden hela dagarna. Idag är jag den som uppskattar lugnet och stänger av när jag kommer hem. Hemma hos oss brukar tv:en i köket stå på i bakgrunden istället!

Istället för att hålla mig uppdaterad med musiken så har jag bra koll på de senaste filmerna som en slags kompensation. Videomixbladet bläddras det ivrigt i och markeras filmer som ska ses. Särskilt intressanta är alla skräck och rysare, men även en del komedi och barnfilm står på önskelistan. För ett litet tag sedan såg jag Hostel part 2 och en kompis sa till mig att det är bara "filmmänniskor i din ålder som ser sådant. Sådana människor som förstår sig på film!" Jag måste säga att jag blev glatt överraskad, men jag kanske är en expert som gillar lite udda filmer eller också är jag en sådan som älskar blod i alla dess former. Sevärd var iallafall ovan nämnda film. Till helgen kanske det vankas mer film för mig, men väldigt lite musik.

Hur man byter bakgrunden

Jag har fått en förfrågan på hur man byter bakgrund och det är lättare än man tror. Min bloggersida utgår ifrån en av bloggers orginalsidor. Det är den med den bruna mönstret i bakgrunden. Jag har valt denna eftersom jag gillar hur den är uppbyggd. För att ändra bakgrunden till något man själv valt måste man gå in under html och där hittar man förhoppningsvis en rad där det står background på. I mitt fall finns det redan ett mönster eftersom bakgrunden är mönstrad. Jag laddar sedan upp mina bilder på tinypic. och byter ut den orginalbakgrunden till min egna samt använder mig av repeat om man vill att mönstret ska upprepa sig. På tinypic kan man välja att få "direct link for layout" och det använder jag mig utav sen kopierar man den texten och klistrar in den under backgroundsstället. Först ska man givetvis ta bort det som står där vilket i mitt fall är en bild. Samtliga grejer går att byta ut på liknande sätt, alltså man letar upp ett ställe i htmlkoden där det står en färg eller en bild och byter ut den mot det man vill ha istället.I början händer det att det blir fel, men det går att "preview" innan man bestämmer sig och man behöver inte spara förrän det blir bra. Har man dessutom sysslat med hemsidor och koder så känner man snart igen sig för måga av koderna är desamma.Tänk på att om man byter färger i htmlkoden så hänger de inte med om man skulle vilja byta template senare. När jag håller på och ändra så har jag en testsida som jag grejar med. Det tar ett tag innan jag blir nöjd, det kan vara bra så inte sidan ser för skum ut under uppbyggnad.

Lycka till därute!
Lättast är att välja en "orginal- blogger" fast gillar man att variera sig så finns det färdiga "templates" som man kan ladda hem och byta ut orginalet mot.

Nytapetserat

Lovade ju att lägga upp lite bilder på Olivers nya rum och här kommer de lagom till helgen. Jag tänkte även slänga in ett kort på de äldre barnens rum, men de får allt ta och röja upp lite först.

Könsfixering

Ännu en vecka har kommit igång och lilltösen har feber och hostar. Själv är jag tät i näsan och har ont i halsen så jag har tagit ledigt från jobbet för att kurera oss. I fredags fick Oliver upp sina nya tapeter och jag har köpt gardiner och överkast till honom också. Visar en bild på det lite senare i veckan.

Jag har precis läst ut Dotter önskas av Katerina Janouch och trodde att det skulle vara en bra bok för mig med 3 killar och en liten tjej sist i kullen. Till min förvåning blev jag bara irriterad och arg. Det är en sak att önska sig ett kön på det ofödda barnet, men om det sen inte blir vad man tänkt sig så spelar det mindre roll iallafall om det är första barnet. Vid barn nummer två kanske det känns lite tuffare, men det är inte så att världen går under för det. Huvudpersonen i boken blir så besatt av att få en dotter att hon undviker andras småflickor och tänker i stort sett inte på något annat än att skaffa en dotter. Det är så man ryser vid tanken!

När jag väntade mitt första barn ville jag ha en dotter, men det blev en son. Lite besviken var jag, men han var stor stadig och åt som en häst och vållade mig aldrig några bekymmer under spädbarnstiden.Dessutom var han hur charmig som helst. När nummer två anlände var jag så inställd på att få en pojke att vi aldrig ens hade något flicknamn på lager. Det blev en liten pojke till,helt annorlunda än nummer ett. Förlossningen gick snabbt och jag plockade upp han själv i famnen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan fick han en släng av gulsot och fick ligga i sin plastlåda och sola med en konstig dyna på ryggen. Han fick bara plockas upp då jag skulle amma och jag grät floder över att det inte skulle gå bra. Två dagar senare kunde vi åka hem och jag var stolt tvåbarnsmor inom loppet av två år.
Fem år senare var det dags för nummer tre och visst hände det att jag sneglade över till tjejsidans kläder, men inte vågade jag köpa något i rosa. Hela graviditeten påminde om de tidigare så jag var inställd på ytterligare en pojk och så blev det.
Sista graviditeten var inte planerad och jag var osäker på om jag ville ha fler barn, allting kändes så rörigt just då. Fast på något vis så kändes det helt rätt att behålla barnet ändå. Barnet i magen for runt och vände sig både på tvären och med rumpan neråt innan det slutligen 14 dagar innan förlossningen låg stilla med huvudet ner.Vi var inne på förlossningen på två vändningsförsök, men båda gångerna hade barnet vänt sig tillrätta själv och vi fick åka hem. Jag undrade vad det var för lustig krabat jag hade i magen och funderade över om det kunde tänkas vara en flicka. Säker vad jag aldrig, men det var en annorlunda känsla som gjorde att jag anade att det kunde bli en flicka. Glädjen efter förlossningen var stor,allt hade gått bra och jag hade fått en flicka. Fast i ärlighetens namn hade jag nog blivit lika glad för en pojke till. Det tog mig nästan tre månader innan jag vågade mig in på den "rosa avdelningen" för att handla och det känns fortfarande lite skumt att jag har en tjej. Omgivningen har också synpunkter på att jag "till slut fick en tjej" och "det måste väl vara roligt". För min del hade jag gärna haft 4 pojkar likaväl som 3 pojkar och 1 tös. Inte heller har det svidit i hjärtat på mig när andra har fått flickor utan det har känns spännande att handla tjejkläder till dem. Nu när jag har en egen tjej är det lätt att falla för frestelsen att köpa hårsnoddar och strumpebyxor. Louise hatar hårsnoddar, men förr eller senare kanske de kommer till användning!

Jag har svårt att förstå denna fixering vid könet och gillar tanken på att vi alla är unika individer. Det är maffigt att tänka på att mina barn går runt med hälften av mina gener som kommer att föras vidare. Fantastiskt att de alla har legat i min mage och hur de kan vara så olika fast samtidigt syskonlika. Det är sådant som förundrar mig och gör mig lyckligt lottad.

Höstens flammande färger

Tänker dela med mig av två nytagna kort som visar hösten från sin vackraste sida.

Äntligen fredag!

Veckan som gått svischade bara till och så var den borta. På jobbet har det varit stressigt värre. Igår jobbade jag kväll och sprang runt som en skållad råtta för att hinna lägga alla i tid. Vi har fått in någon konstig diarré och jag hade hand om tvättstugan, det blev 6 maskiner tvätt under kvällen. Dagspersonalen hade inte hunnit med att tvätta upp allt på grund av tidsbrist så det släpade efter mig hela kvällen. Det mesta löste sig till slut, men jag var ganska så färdig när jag kom hem. Väl hemma skrek lilla Louise efter mamma och tutten. Fick amma henne under tiden jag borstade tänderna och vidare in i sovrummet. Hon har varit som en igel på mig hela natten!
Idag har vi haft lite bättre med tid, men jag måste säga att det vill inte till mycket förrän man blir stressad. Tyvärr är det ju inte alltid som saker och ting klaffar och det känns så här i efterhand.

De flesta som jobbar hos oss brukar tappa några kilo i början för vi går mycket om dagarna och sjukhemmet är stort. Det är byggt som en hästsko med två vingar på vardera sidan. Varje vinge har en övervåning och en undervåning emellan dessa ligger ett allmänutrymme som vi kallar för loggian. Det är en ganska så avlång korridor med "fönster in till matsalen som ligger vägg i vägg med loggian. För länge sedan så byggde man till loggian och fönsterrutorna togs ut, men man sparade väggen och hålen. Den nuvarande ytterväggen har fler fönster hela vägen vilket gör att det blir väldigt ljust och fint. I loggian har vi några bord som de boende dricker kaffe vid på fredagarna och många sitter även där under större delen utav dagen. Matsalen har vi för det mesta låst av säkerhetsskäl. För alla er som undrar vad en loggia är så hittade jag denna passande beskriving på nätet:En loggia (italienska) är täckt gång eller galleri som öppnar sig utåt.

Vi arbetar antingen på den ena vingen eller på den andra, men korridoren bort till loggian från ena änden mäter ca 60 meter. Ännu längre blir det på bottenvåningen! Sjukhemmet är ganska så gammalmodigt och det är inte mer än 3 år sedan vi fick vår första hiss, numera har vi två och de behövs! Vi pratar mycket om förändringar vi skulle vilja göra, sätta lite ny färg på vårat peronalutrymme är en grej. Tapeterna där är sedan 1970 nån gång och bildar en sommaräng, modell större blommor! Det är bara en tidsfråga innan de blir moderna igen. På avdelningarna har det skett en del och vi har fått handikappsvänliga toaletter och rymliga rum, men det återstår fortfarande en hel del jobb. På de nedre våningarna är det färdigt, men de övre är fortfarande små. En del med ljuva 70-talstapeter och så små toaletter att jag ofta slår häcken i handfatet när jag ska hjälpa en vårdtagare på med kläderna. På varje avdelning finns det en gemensam dusch, bara i de nya rummen finns det enskilda duschar.

Den stora fördelen för de boende är den hemlagade maten, som faktiskt är fantastiskt god och möjligheten att kunna komma ut i naturen på ett kick. Vi har en ramp som leder direkt ut i en underbar gammal trädgård och på baksidan av sjukhemmet finns skogen tillgänglig. På sommaren brukar vi ha fredagskaffet ute i det fria och många av våra boende satt ute idag till exempel. Sådana saker som vi friska människor ser som en självklarhet, kan te sig omöjligt för den som är sjuk och det kan vara guld värt att få komma ut närhelst man själv önskar!
Framför mig vilar nu iallafall en skön helg utan jobb och jag ska passa på att njuta av lugnet för tids nog är det dags för ännu arbetsvecka.

Renovering pågår!

Första löningen på väldigt länge har anlänt och jag har bestämt mig för att lägga en slant på renovering. Först ut är vårat trista mörka furutak i köket som nu under veckan ska bli vitt. Sen har vi pratat om att sätta nytt tak i hallen, även där är det furu och lägga nytt golv. Oliver har önskemål om nya tapeter och igår när jag var iväg och köpte färg så tog vi med oss tapetprover hem. Han vill ha en fondvägg med fyrhjulingar och resten av rummet i blått. De stora barnen som delar rum nere i källaren ska också ha nytt, fast där ska vi måla om. Egentligen är det inget fel på tapeten, men det finns ganska så stora märken i väggen efter de förra ägarnas hyllor och sådant och sen har vi bytt ut elementen vilket ledde till ytterligare märken. Idag ska vi köpa färg till deras rum och börja måla, men innan dess ska jag försöka grundmåla taket i köket.

Fredagsmys på jobbet

Jag har jobbat idag,men fick åka hem lite tidigare för att Louise inte var riktigt okej. Innan dess hann jag faktiskt få mig ett par skratt. För alla er som inte vet så jobbar jag på ett sjukhem för psykiskt sjuka. Förutom det är de också gamla och skröpliga.
I morse klev jag in hos en herre för att ta upp honom och gå till toaletten med densamme. Glad i hågen säger jag: "Kom så går vi in på toaletten och gör dig iordning. Jag hjälper honom av med täcket och går sedan mot toaletten för att kolla så det finns tvättlappar och kläder. Lagom till att jag har gått in på toa hör jag ett plaskande utanför och jag kollar ut för att se vad det är som låter. Det är min vårdtagare som har tagit ur snoppen ur blöjan och kissar i en vid stråle ner på golvet. Jag kan inte annat än att skratta åt eländet. Bättre ett blött golv än en blöt säng!
På fredagar brukar vi ha fredagskaffe och till det har vi ibland även musikstund. Idag var två damer där och spelade dragspel, fiol och piano. Vi i personalen sjunger glatt med om än lite falskt (de flesta av oss skulle platsa i idol, bland de värre..). Vi är inga proffs, men det är ju känslan som räknas och det värmer mig gott i bröstet att få sitta ner i en hel halvtimme och umgås med de gamla. De lyser upp och känner sig glada i varje fall en liten stund.
Trist nog ska jag jobba i helgen, så bloggandet ligger nog nere tills på måndag.

Trevlig helg allihopa!

Tre månader

Igår jobbade jag igen och ventilerade mina tankar med två av mina arbetskamrater. Vi har ju fått en nytt trevligt schema för att Eu kräver att vi har 11 timmars sammanhängande sömn mellan varven. Det nya schemat innebär 12 veckor istället för 6 veckor som vi hade innan. Just den här helgen är jag ledig sedan jobbar jag nästa helg lördag 5.45-9.45/17.00-20.00 söndag 7-15.30, helgen efter det söndag 15.30-22.15, helgen efter det fredag 14.30-20.00 lördag 7-15.30 söndag 6.30-15. Det blir tre helger på raken och jag är inte alls road. Ju mer jag läser min schemarad desto mer inser jag hur galet allting är. Det visar sig att mina arbetskamrater också är missnöjda med sina scheman och alla har klagat, men ändå händer det ingenting. Jag förklarade att jag helt enkelt inte kan jobba på det här viset då det kör ihop sig med barnen och mitt familjeliv kommer att bli grovt lidande. Då jag är på jakt efter ett annat jobb med lite mer regelbundenhet upplyste en av arbetkompisarna mig om att jag har TRE MÅNADERS uppsägningstid. Är inte det väldigt länge? Det finns ju massor av människor som står till arbetsmarkanden förfogande och hur stor är min chans på marknaden då? Kanske vore läge att redan nu säga upp sig för att sedan hitta ett nytt jobb fram i december, eller hur tänker de att jag ska bära mig åt? De flesta annonser man läser kräver folk omgående och tre månader kallar inte jag direkt för omgående! Funderar på att till nästa personalmöte ställa ett ultimatum, ändra mitt schema eller så tar jag mitt pick och pack och drar vidare! Jag undrar i mitt stilla sinne hur de skulle reagera då. Till saken hör att förra gången vi la om schemana, så fick vi lägga in önskemål om vad vi tyckte var viktigt för oss. Den här gången verkar det vara liktydigheten som styr, alla ska ha lika många helger och kvällar. Fast i grund och botten så är vi inte lika och det tycks vara något som de helt glömt bort.

Helgmys

Helgen har passerat och den har i stort sett bara innehållit mat och film. Igår såg vi på Wild hogs. 4 medelålders män ger sig ut på en roadtrip för att åter uppleva friheten. John Travolta spelar en roll och han tillhör mina favoriter, och även de andra gör bra ifrån sig. En film som passar när man bara vill skratta och njuta.Jag ger den:4 näckrosblad

Sedan har vi avnjutit Beck Den svaga länken.Finns inte så mycket att orda om den, Beck är Beck helt enkelt med grannen och Gunvald och givetvis ett lik eller två...Ändå gillar jag svensk film som inte är så slentrianmässiga som amerikanska ofta är. Den här rullen får:3 näckrosblad

Förra veckan såg vi Se upp för dårarna, även denna är en svensk film. Handlar om ett par kvinnor som söker in till polisskolan och blir vänner, men inte utan en massa trassel på vägen dit. Helt klart har den några roliga klipp, men mellan varven känns det lite krystat. Mitt betyg:2 näckrosblad

Idag sak lilltösen till dagis hela förmiddagen och eftersom vädret ser hyfsat ut ska jag ut i svampskogen och härja. Jag har inte varit ute på nästan 2 veckor! Det beror på att jag har jobbat på i omgångar. Just nu går jag bredvid på mitt gamla jobb, då det har hänt en hel del på de 2 åren jag har varit hemma. Nya boenden och in i köket får vi inte gå längre, nya arbetstider och arbetsuppgifter. Efter två dagar känns det både rörigt och trist. På något vis känns det helt fel för mig och kanske beror det på att de boende blir allt sämre och sådan vård tycker jag inte om. När jag började där fanns det inga liftar eller handikappsanpassade rum, alla kunde gå, äta och leva med stöd. Idag känns det mer som om jag inte är där kommer dem att gå under omedelbart. Det finns inte längre tid till fredagskaffe med musik och ingen spelar på pianot. I själva verket så pratas det inte så mycket alls längre eftersom de boende har svårt att komma ihåg både det som hänt igår och det som hände för länge sedan. Jag letar feberilt efter ett annat jobb, men det är synnerligen svårt att hitta något som inte kräver att man har akademisk utbildning.

Solen skiner idag

Solen strålar ute idag och fast jag är tjock i halsen och snorig så är det svårt att känna sig deppig när värmen sprider sig i luften. Inskolningen på dagis flyter på och idag fick jag lämna lillan en timme. Jag spenderade timmen med att fönstershoppa alldeles själv och dagdrömma om nästa barnbidrag! Har idag även skapat lite i ps vilket var jättelänge sedan sist, det nästan kröp i fingrarna. Till kvällen blir det nog äppelpaj och innan dess skulle jag ha städat, men jag har helt enkelt ingen lust till det just nu.

Att lova stort och hålla tunt.

Jag har jobbat fyra dagar på det nya jobbet, allt har flutit på fint. Varje dag har inneburit utmaningar och glädje. I förrgår pratade jag med produktionschefen om min blivande lön. Det jag har fått hittills är 90,72 i timmen. Jag tjänar 102 kr i timmen på mitt gamla jobb och jag påtalade att skillnaden var för stor. Mer än 95 kunde han inte ge mig och sa att jag fick tänka över saken till imorgon. Efter mycket vånda bestämde jag mig för att satsa på det här jobbet ialla fall för barnen och familjens skull, pengar är inte allt här i världen. Viktigast är att alla här hemma är trygga och äldsta sonen vill att jag ska vara hemma på kvällarna och helgerna.
Igår gick jag så dit och sa att jag ville ha jobbet, men att jag inte var beredd att jobba heltid än. Till min stora förvåning säger mannen att han inte kan anställa mig. Det beror på att innan semestern sa de upp 4 anställda och de måste återanställa dessa först innan min anställning kommer på tal. Detta har jag vetat om, men mannen sa också att det finns alltid sätt att kringgå detta så det skulle inte vara några problem. Fast just nu verkar det ju vara ett problem, påtalade jag! Jo, han hade ju inte fått tag på rätt person förrän idag, svarade han.
Det finns få tillfällen i mitt liv som har gjort mig så förbannad som detta. Inte nog med att jag har jobbat förgäves utan också att mitt människovärde är kränkt. En sådan man skulle aldrig få inneha en ansvarsfylld tjänst, då han faktiskt lovar saker som han inte kan styra över. Det hjälper inte att han sa att han var ledsen, det som hade hjälpt var att han kunde tagit reda på fakta innan han tagit in mig på prov!
Tur i oturen har 3 av de tidigare anställda tackat nej och den fjärde skulle höra av sig i veckan. Vilket innebär att jag fortfarande har chansen om jag nu vill ha jobbet. Frågan är bara hur jag ska kunna ha förtroende för en sådan person?

Idag är det fredag!

Jag har avverkat 2 dagar på jobbet. Det känns så kul att cykla iväg på morgonen och ge sig i kast med symaskinen. På fabriken har tiden nästan stått still och materialen är desamma, men överallt står nu datorer som man ska knappa in när man på börjar en order och slutar. I början gick det lite vingligt, men snart kom jag ju ihåg hur man gjorde. Idag har jag påbörjat en ny omgång grejer som har strulat till max både längd och bredd var fel och det mäts i mm! I slutet av dagen hade jag dock fått ihop det första exemplaret enligt alla mått!
Vd:en strosade förbi idag och hälsade på mig och undrade hur länge sedan det var jag var där sist. Det är 7 år sedan! Han verkade enbart positiv till att se mig vilket bådar gott. Näpp, nu ska här ätas snart...

Uppföljning jobbet

Igår var jag iväg på jobbintervju långt inne i skogarna. Det var grusväg och bilen har nog aldrig sett så sketen ut som idag. Jobbet i sig bestod av att bocka och böja industriventilationsrör. För närvarande jobbade det 4 killar där och så kom då jag in...
Konstigt nog skrämde det mig inte alls och visst kunde jag tänka mig att greja med det här, men jag bekymmrade mig över vägen som tar 30 minuter att åka i fint väglag. Jag undrar hur det blir i vinter när snön kommer och hur tajt om det jag kommer att ha från lämningen på dagis till jobbet. Dessutom börjar de redan 6.30 på morgonen och på det viset kan jag inte lösa ekvationen. Inte ens om jag börjar 7 kan det gå ihop för lämningen på dagis kan tidigast ske 6.30. Det tar en stund att lämna 4 barn minst en kvart extra får jag räkna med. Därför tror jag inte att det jobbet passar mig.

Igår pratade jag med mamma och på hennes jobb söker de folk just nu och eftersom jag har jobbat där innan så gick jag dit idag och sökte. Ibland har man en sagolik tur och jag fick 4 provdar att känna på hur det känns sedan ska vi diskutera en fortsättning eller inte.
Plus i kanten på det här jobbet är nära,cykelavstånd,regelbundet och inga helger. Kanske då att jag tjänar lite mindre än innan, men resten av familjen är glad och det avgör saken. Vad jobbet innebär? Jag blir sömmerska igen som kommer att sy reningslangar, luftfilterslangar, skyddsvästar för tex. poliser. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med att ha kommit så här långt!

Tack alla gulliga vänner som höll tummarna för mig igår!! :)

Jobbintervju idag

Hoppas att alla håller tummarna för mig idag då jag ska på en ny jobbintervju. Den här gången gäller det ett företag som monterar ihop ventilationer. De ringde igår eftermiddag och frågade om jag fortfarande var intresserad och det är jag ju. Det är i och för sig ett heltidsjobb, men bara på vardagar och det känns som om det vore bättre för mig än mitt oregelbundna som jag har nu.
På tal om jobb så var jag på mitt gamla i förra veckan då vi hade personalmöte. Det kändes roligt att vara där med jobbarkompisarna, men de tråkiga x-turerna (jobba både morgon och kväll på helgen)lockade inte.

Idag är det också Louise första dag på dagis.

Utmaning

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.

1. Jag gillar inte att dricka kaffe till frukost, efteråt däremot är en helt annan femma.
2. Jag smörjer alltid in läpparna med idominsalva innan jag går och lägger mig.
3. Jag sover alltid med uppsatt hår.
4. Jag gillar inte att dela popcornskålen med någon annan, utan alla har var sin.
5. Jag ammar fortfarande Louise 2 år i oktober och det känns helt ok.
6. Barfota gäller från maj-augusti. Detta innebär också välmålade tånaglar, gärna i rött med guldglitter på.
7. Fredagsmys med familjen är ett måste och barnen får hålla sig hemma på kvällen, då vi oftast äter något gott och ser på film.
8. Bär nästan alltid hårspänne i luggen.

Jag tycker det är svårt att utmana andra, dels för att jag inte känner så många och så. Fast alla som vill hänga på är givetvis välkomna!

Kojan i min skog.

Förrförra året upptäckte jag en koja i min skog. Den ligger mitt i en backe med utsikt över dalen där jag hittar mina kantareller. Första gången jag såg den hade jag gått vilse och lyckades ta mig tillbaka genom att ta sikte på rätt väderstreck. Andra gången jag var där vågade jag mig på att ta ut svängarna lite och klev upp i backen och såg till min förvåning att stigen ligger bara 50 meter från det stället kojan ligger. Egentligen var jag bara ur kurs en 200 meter, men det räckte mer än väl för att paniken skulle komma krypande. Numera har jag alltid med mig gps:en ut eller Ingrid som jag kallar den efter den svenska rösten.
Nu i veckan plockade jag rent mina kantarellställen och Louise satt nöjd och glad i mossan och lekte, fikade och plockade med min termos medan jag slank iväg nerför backen. Kojan har satt fart på min fantasi, vem har byggt den och varför? Jag tittade in i den och upptäckte två bäddar snillrikt fästa på stockar som i ena änden vilar på en annan stock medan de andra hänger i snören upp i taket. På utsidan fann jag en liten eldstad och inne i kojan ett grillgaller och tändved.
Mamma berättade senare att det finns ett par som gillar att bygga kojor och att de är de som har byggt just denna till sin son. Idag är han vuxen, men kojan finns kvar som ett minne.

Nytt utseende igen!

Äntligen har jag lyckats att byta skinn igen och den här gången har jag gjort allt arbete själv. Visserligen fuskade jag med att använda en mall att utgå ifrån sedan har jag ändrat om det tills jag blev nöjd. Mest nöjd är jag med mönstret i bården och solrosorna. Tyckte det kunde vara roligt att ha något alldeles eget istället för att låna. Ju mer man sitter och pillar desto roligare blir det, fast när det krånglar då ser jag rött! Återkommer snart med bilder från min senaste tur i skogen.

Märkt för livet

Jag läste en artikel om en tatuerare i måndags. Han hade haft fullt upp och göra hela sommaren trots att årstiden är den minst lämpade. Man ska bl.a inte bada och sola på ett par veckor efter man har gjort en tatuering. Tatueraren trodde att det dåliga vädret bidrog till att han har haft fler kunder än normalt. "Istället för att ligga på stranden och sola så kommer de hit och gör en tatuering." Populärast verkade vara stjärnor just nu.
Det får mig att fundera hur folk är funtade. Jag har visserligen också en tatuering, men den tillkom inte på en regnig dag i brist på annat att göra. Inte heller har jag brytt mig om trenden av tatueringar. Det verkar så lätt att göra en tatuering nuförtiden, men den ska ju sitta där hela livet vilket manar till eftertanke. Trendtatueringar är coolt just nu, men vad händer om 10 år eller 30? Hur roligt är det då att ha en grej man gjorde mest på skoj på ett ställe kanske som man inte kan dölja?Jag tror att många kanske ångrar sig, inte nu men längre fram om man inte gör något som betyder något speciellt för en själv.
Till alla er därute som funderar på en tatuering tänk på att den är permanent och att ni alltid ska gilla den oavsett ålder. Jag kan se mig själv som pensionär på hemmet där jag fortfarande kan bära min utan att skämmas. Min tatuering är en liten glad groda som tar ett hopp upp i luften, den symboliserar mig själv "framåt och positiv". Jag har gömt den lite längre upp på armen vilket gör att jag kan dölja den med en t-shirt eller visa den om jag känner för det. Vid vissa tillfällen känns det inte rätt att ha den framme, tex. då jag var brudtärna.

Idag tänker jag även lite extra på Elvis Presley eftersom det är hans dödsdag.

Let there be light, and there was light

Sambon har oförhappandes fått ett par extra dagars ledighet då maskinen på jobbet brakade ihop. Jag som redan har hunnit få upp ångan genom att måla fönster inspirerade således även honom att ta itu med något i huset. I går var killarna som ska fixa fönsterrutorna till uterummet här och mätte och snart får vi ett kostnadsförslag också. Vi räknar med att det kan gå åt en slant till det och vi har ju även planer på att göra om i hallen så att Louise får ett eget rum. Tyvärr kan vi inte göra båda grejerna på samma gång utan nu måste vi ta ställning till om uterummet ska göras i höst eller till våren.
I hallen har vi även två fönsterrutor jämte dörren som skimrar i gult, den ena har gått sönder på ett ställe och idag bestämde sig sambon för att byta dem. Lätt som en plätt var det att få loss listerna som höll fast fönstret och med lite pyssel lossnade även glaset. Efter ett varv hos glasmästeriet så sattes de nya rutorna på plats. Det blev en väldig skillnad på ljuset som fullkomligt strömmade ner i källartrappen. Flera gånger har jag kommit på mig själv idag att kolla så att inte dörren är öppen!

Sök och du skall finna

Jag är vid det här laget ganska så van vid att saker försvinner och dyker upp när man minst anar det. Lilla Louise har förkärlek till det mesta och stoppar undan en mängd prylar i midjehöjd eller i lådor. Favoritstället är återvinningslådan i hallen där jag stoppar returpapper, som tur är tömmer jag den ganska så regelbundet och kan plocka tillbaka tex. strumpor. Värre var det då jag letade efter mina öronproppar någon gång i juni månad. Jag har ett par speciella öronproppar gjorda som en hörapparat fast utan apparaten, vilket gör dem genomskinliga i örat och de syns nästan inte alls. I juni skulle vi nämligen iväg och bugga och då brukar jag ha dem på mig. De låg inte på de vanliga ställena som hallådan, badrumsskåpet, glasbyttan med pennor i köket eller i väskan. Då jag inte hade tid att leta mer just då använde jag mig av apotekets öronproppar som fungerar lika bra, men de syns desto mer! Väl hemma igen hade jag gett mig den på att hitta dem. Jag letade igenom mitt syrum ordentligt och även badrummet genomsöktes utan resultat. Problemet var att jag inte riktigt kunde komma ihåg när jag hade haft dem på mig sist, men jag hade ett svagt minne av någon utomhusarbetsgrej i bakhuvudet. Snabbt letade jag fram mina fula illorange televerkets snickarbyxor och kände igenom fickorna. Ingenting låg i dem och de hade jag ju dessutom tvättat för ett tag sedan. Tänk om jag tvättat bort mina älskade öronproppar! Jag provade att känna igenom samtliga byxpar (och gläder mig över att jag inte har över dussinet),men det känns mer och mer hopplöst. Till slut ger jag upp och slutar leta.
I måndags lagom till värmen bestämde jag mig för att måla fönster på insidan. Ett projekt som har legat i vila under hela semestern. Nu kändes dock tiden mogen för att ge sig på de fula mörkbetsade listerna och förvandla dem till vita glänsande inramningar. Jag gav mig genast i kast med detta tidigt på morgonen och stod till att börja med i trosor i behå ,men på eftermiddagen så bestämde jag mig för att leta upp mina gamla målarshorts och bikini istället. De låg i samma skåp som snickarbyxorna fast längst ner i högen. Ganska snart kände jag att jag hade något i ena fickan och det visade sig vara en sudd med papper och eftersom papper alltid är bra att ha när man målar så lät jag det ligga kvar. Sent på kvällen hade jag strukit fönstret två gånger och kände mig väldigt nöjd varvid jag sparkade av mig shortsen. Ett ganska så välkänt klirrande hördes och jag fiskade snabbt ur öronpropparna ur den andra fickan. Triumferande höll jag i dem och kom faktiskt ihåg när jag hade dem på mig sist. Det var ju i maj när värmen kom som vi pumpade skottkärrehjulet som jag satte i dem för att kompressorn dånade så. Innan dess så hade vi tvättat av husfasaden. Det var ju därför jag hade målarshortsen på för att inte söla ner mina vanliga!
Nu ligger öronpropparna där de ska vara igen i lådan i hallen som sitter så högt upp att Louise inte når den!

I jobbtankar

Semestern går mot sitt slut och jag har äntligen fått reda på hur det har gått med jobbet jag sökte. Det blev inte mitt, men jag blev erbjuden en annan tjänst som de ännu inte hade tillsatt någon på. Problemet var bara att jag skulle börja jobba klockan 6 på morgonen och på en ort som ligger 3 mil härifrån. Dagiset öppnar inte så tidigt! Dessutom var det en heltidstjänst och jag har svårt att tänka mig och jobba heltid så länge som barnen är små. Förhoppningsvis dyker det upp fler jobb hos samma företag och då vet de ju vem jag är och kanske har man första tjing den gången.

Tills vidare har jag ju kvar mitt gamla jobb och nu ska jag börja på det i mitten av september igen. Just nu raggar jag ett par nya jobbsandaler vilket inte är det lättaste om man är bredfotad som jag. De enda som sitter bra är de där riktigt dyra och jag har egentligen inte någon lust att lägga ut en förmögenhet på ett par skor som jag bara har på jobbet. Dessutom så hoppas jag ju på att hitta något annat och då kanske jag inte kan ha dem där. Den billigaste lösningen är nog att ha mina sommarsandaler till jobbet och till nästa sommar skaffa nya för säsongen.

Skogens guld

I torsdags var jag ute i skogen och kollade hur det stod till med svampen. Lilltösen fick gå med i stövlar och regnbyxa, det var hennes första tur i storskogen. Det blev lite av en chock för mig då de har avverkat skog just där jag har haft mina "jaktmarker". Hela stigen där det växte gott om Karl-Johan har breddats och är alldeles lerig. Runt om är alla fina stigar uppplöjda och det ligger fullt med ris längs kanterna. Många av svamparna som har växt längs dessa stigar kommer inte att finnas kvar, men som tur är klarade sig en del undan skogsmaskinerna! Jag hade med mig gps:en och det var tur för nu ser skogen inte riktigt likadan ut som den brukar och det var kul att se hur vi hade gått. Simon var också med och han tyckte att det såg så trist ut med alla träd som låg lite huller om buller. Roligast var det när vi hittade kantarellerna. Jag blev förvånad över att vi hittade såpass mycet som 2 liter svamp redan i juli, men så har det ju regnat hela tiden också.

Här är en stilig brun kamflugsvamp och den utmärkt att äta trots namnet.Kännetecken för den är hattens små kamliknande kanter, ihålig fot och längst ner på foten har den en slida. Den är ganska så vanlig och har man väl sett en så vet man hur den ser ut. Det finns ingen annan svamp som påminner om den som är giftig, utan bara andra kamflugsvampar i andra färger. Jag har bara hittat den bruna och möjligen den gråa.



Simons favoritsvamp som riktigt lyste mot oss i backen.Gula kantareller!

Äntligen sol, bad och Böda Sand

Nu är vi hemma igen och lämnade solen bakom oss, men vi fick en magnefik vecka och knappt mer regn än några stänk. Resan upp var lång, 5 timmar i bilen. Väl framme möts vi av en lång kö utanför receptionen. Det visar sig vara husvagnsfolket som står på kö in till campingen, vissa har legat utan för i 3 dagar. En del får elplats andra erbjöds bara camping och nöjer sig med det. Vi campare får vänta i 1 timme innan alla platser delats ut för dagen. För de som inte fick någon plats återstår att vänta till nästa dag.
Vi fick en plats längst bort på Böda Sands camping och mor min plus sambo fick platsen jämte. Resa tältet gick bra och sedan var det bara att göra sig hemmastadd. För min del gick det ovanligt lätt, barndomens camping på just denna camping gör att allt känns precis som vanligt. Det är en underlig känsla att vara här med mamma, fast jag själv är vuxen och det var väldigt länge sedan som vi hade sällskap bort till servicehuset. Nostalgin ligger och lurar på varenda tall på campingen. På kvällen sänker sig grilloset och lukten av tändvätska är påtaglig överallt. Fast det är över femton år sedan jag campade sist så verkar det inte ha hänt så mycket. Jag förvånas över att man är beredd och köa till toaletten, duschen och köket utan vidare bara för att man har semester. För köer är det, campingen är fullagd och närmare 7000 människor finns inne på området!
Det som slår mig med häpnad är att så många småbarnsfamiljer campar med tält. Då snackar vi inte om stora barn utan jag ser en hel del bebisar och blöjbarn runtom oss. När vi kommit iordning går vi en sväng runt campingen som mäter 3km. Det är roligt att spana på tält, husvagnar och husbilar.
Första natten går bra och vi är uppe tidigt, jag cyklar upp till bageriet för att köpa färska frallor en lyx som bara hör till Öland. Sedan bär av till stranden. 2 mils lång sandstrand med den finaste sand man kan tänka sig. Det är den som gör att jag längtar dit varje år och jag misstänker att många med mig gör detsamma.
Härliga dagar på stranden blev det och en utflykt till Löttorp där vi handlade hemmagjord korv i Rosas handel. Sen var vi och kikade på Långe Erik och såg även färjan som går till Gotland. I Byxelkrok handlade vi lite och beundrade Blå Jungfrun och Neptuni ängar. Annars höll vi oss mest på campingen eftersom barnen ännu är ganska så små så uppskattar de lekplatser och glass mer än sevärdheter. Jag och sambon har varit på Öland tillsammans innan och sett det mesta så för våran del gjorde det inget.
Vi pratar redan om "nästa gång vi åker så ska vi..." här följer bilder från mitt semesterparadis.



Här ser ni en snutt av affären, minigolfbanan och glass/gatuköket uppe i centrum.

Efter regn kommer sol

Jag har fortfarande inte lyckats med att få igång internet på min nya telefon. Först skulle det hämtas intställningar från Qtec och det lyckades jag och sen skulle det hämtas en kod från telia, vilket inte lyckades. Jag har ringt telia flitigt under den senaste veckan och får varierande svar om hur jag ska göra respektive hur mycket det kostar nästan varje gång. Det finns något som heter Telia surfport och surfar man via den kan summan man surfar för aldrig bli höre än 9 kr per dygn. Det tyckte jag lät bra, men vad kan man då nå via surfporten? Det är mer luddigt och det verkar inte finnas någon lista över sidor man kan surfa på heller som ingår! De flesta dagstidningar och aktiebörsen och nyheter och kvällstidningar och sport. Jag frågade lite försynt om blogger fanns med, men det gjorde det givetvis inte. Kanske om många ville ha den så kommer den med. Surfa på telefonen lär bli dyrt för mig då jag gillar bilder och det är bilderna som kostar!Ändå kan jag inte riktigt släppa tanken på att det går.

Imorgon reser vi mot solens ö, Öland. Då jag inte har lyckats få ordning på telefonen tills dess betyder det att bloggandet ligger nere i en vecka. Om det inte är så att jag hittar en dator nånstans och kan skicka iväg ett kort meddelande. Idag ska det med andra ord packas. Jag har skrivit en lång lista på allt som ska med och bockar av allt eftersom. Om det är något jag är bra på så är det just listor och tillfredställelsen att få bocka av något. Som det ser ut nu kommer bilen att bli väldigt full! Min mor och hennes sambo ska också åka dit så vi samkör upp vilket nog blir en fördel för jag misstänker att lillan vill ammas mellan varven. Då kan någon annan köra medan jag ammar och bilen rullar ändå.

Jobbet jag sökte har jag fortfarande inte hört något om fast jag har ringt två gånger i veckan och hört efter. Min taktik hädanefter kommer att bli kardborrretekniken-jag kommer att hänga kvar tills de slutligen ger upp och anställer mig. Till min fördel har de inte bestämt sig än iallafall och det var visst många som hade sökt. Jag hoppas ju att de kommer och inse "att hon som ringer hit hela tiden verkar vara sugen på att börja här". Sista budet var igår då skulle jag ringa upp på måndag igen. På något vis skulle det kännas helt kanon om de då sa att de ville ha mig!

Läste det här tänkvärda ordspråket på banken igår:

Pengar är som gödsel, de är ingenting värda förrän de sprids.

Dessa ord värmer en lite i de dyra semestertiderna och stämmer faktiskt ganska väl.

En ny mobil!

Semestern tickar på och vi har varit på Borås djurpark kanske slänger jag upp en bild lite senare. Sen har jag kommit över en ny telefon som heter Qtec. Förrutom att man kan ringa på den, kan man använda den som en pocket pc. Inte för att jag är pryltokig, men lite kul är det när man kan skriva med ett tangentbord istället för att bläddra bland bokstäverna på en vanlig telefon. Jag kan även skriva direkt på skärmen med en penna, surfa (bara jag skaffar nån kod) lyssna på musik, skriva i word eller kolla på bilder. Bäst av allt är att den är windowsbaserad så att till och med jag förstår mig på den. Idag har jag lagt in en nya snygg bild att kolla på istället för den som låg i och det var lika lätt som att byta bakgrund på datorn! Nästa vecka när vi ska till Öland så funderar jag på att blogga från telefonen, om jag nu har lyckts få igen tjänsten tills dess.

Regnet det bara öser ner

Idag regnar det igen...Den här bilden på skatan tog jag för ett tag sedan och jag tycker faktiskt riktigt synd om honom. Han dök upp under taket på vårat uterum och jag fick syn på honom där han satt och huttrade. Utanför hällregnade det och det är verkligen illa när till och med skatorna söker skydd!



Trots att det har regnat ihärdigt har vi under veckan lyckats genomföra en hel del aktiviteter iallafall. Tur med vädret hade vi i onsdags när vi gick på Torget i Varberg och jag hittade äntligen en jeanskjol som satt helt perfekt. Den gick på det hisnande priset av 849 kr, men det var 50 % på den!
I torsdags åkte vi in till Borås för att avnjuta fika och Andreas Johnson. Jag åkte med mest för att fika och att småkottarna var hos farmor och farfar, men han var faktiskt riktigt bra. Så till er därute som inte har sett honom, gör det! Vi blev imponerade av ett trumsolo han svepte av i slutet, det var häftigt.
I fredags var vi en kort sväng på Liseberg och den turen blev lite kortare än vi hade tänkt för det började ösregna!Positivt var ändå att det inte var så mycket folk vilket innebar att Oliver hann åka upp ett helt stort häfte på bara 2 1/2 timme. Jag och Oliver fick ganska så raskt investera i varsin regncapé och vi var inte ensamma om det. Försäljningen av paraply och regnattiraljer måtte vara skyhög på Liseberg! Vi åkte det mesta för de små barnen, men hoppade över pariserhjulet, virvelvinden och farfarsbilar. Louise som inte gillar att åka bil skrek på vägen in, men sov sig igenom hela besöket. Här har vi två bilder från nöjesparken.

Jobbintervjun avklarad och Danmarksresa utredd.

Det gick bra på intervjun igår, tror jag iallafall nu återstår bara väntan på svar. De skulle återkomma den här veckan. Arbetstiderna är underbara jag börjar aldrig tidigare än 8 och slutar senast vid 17!En del dagar jobbar man fullt andra halva och någon gång är man ledig en hel dag! Hoppas, hoppas att jobbet blir mitt!!

Igår ägnade vi oss åt att kolla upp hur mycket det kostar att åka över till Danmark. På deras sida stod det 129kr/pers + bilen och det lät ju billigt, men när vi skulle boka så blev det betydligt dyrare. Vi funderade även på att åka till legoland läs 695/pers + bilen! Fast det blev också dyrare så idag ringde vi till Stena line för att höra efter hur det hängde ihop. Svaret var enkelt de räknar med att man är full bil och slår ut priset på alla i bilen isåfall betalar man 129/person. För våran del blev resan betydligt dyrare då vi är två vuxna och två barn, vårat pris landade på ca 1400kr! Det känns det inte värt att lägga på en dag.

I brist på sol!

Den här veckan var tänkt att ägnas åt utomhusaktiviteter såsom sol och bad, men i brist på ovanstående har jag tid över till att skriva några rader. Lördagen bjöd dock på lite sol och vi satt ute på kvällen och grillade. I söndags åkte vi mot Göteborg och tittade på Media Markt. Mycket teknik och tv,dvd,datorer och mobiltelefoner. Sambon var salig, jag och väninnan gäspade och gick vidare till klädaffärerna. Det blev inga fynd, allt jag hittade var röda toppar och jag har redan 3 stycken nya i rött. Väninnan letade efter en hallonröd topp, men hittade inte heller något. Sen för vi vidare upp till Ramberget och beundrade utsikten över Göteborg för att till sist fika i Guldhedens vattentorn. Därifrån ser man också långt ut över staden och äppelpajsportionerna är stora, påtår är gratis och det finns trevliga spel att fördriva tiden med. På hemvägen svängde vi förbi Landvetter flygplats och såg två plan starta till barnens förtjusning.

Något annat spännade som har hänt är att jag ska på jobbintervju idag för en städfirma. Jag hoppas verkligen att jag gör ett gott intryck och att jag får jobbet. Det skulle innebära att jag bara jobbar dagtid i fortsättningen och det skulle vara så skönt.

Här på bloggen har jag nu bytt skinn eller snarare ändrat till det gamla. Jag funderar på att till nästa byte konstruera ett nytt (kanske) för det var nästan lika roligt som att greja med hemsidan.

Smygsemester!

Ni får hålla tillgodo med att jag inte bloggar så ofta under semestern, redan nu växer mina listor på allt jag ska göra! I familjen har vi smygstartat semesterfirandet,i lördags strosade vi runt i Varberg och regnmolnen såg vi inte röken av längre. Vi knatade på längs strandpromenaden och bara njöt. Stannade till och åt gott, barnen uppförde sig och åt upp sin mat med. På eftermiddagen fikade vi i fästnings terassen och spanade ut över havet!

På väg till Varberg stannade vi till i Veddige och shoppade loss hos Karlssons (den enda affären som hade öppet). Jag som spanat efter linnen i över en vecka hittade utan problem 2 röda och ett grönt. De röda gav jag skrattretande 25 kronor för! Dessutom hamnade det en röd topp och ett par svarta highwater byxor i kassen också. Redan här kände jag på mig att det här kommer att bli en härlig dag.

En annan trevlig händelse inträffade på restaurangen när vi skulle betala notan. Servitrisen måtte haft en stressig dag för vi fick både växel och pengen vi betalade med tillbaka. Allt som allt betalade vi tre kronor för maten, som för övrigt var väldigt god!

I måndags var vi i Skara sommarland med alla barnen. De roade sig kungligt, bäst var vattenlandet med vattenrutschkanorna. Simon vågade sig på fritt fall, jag valde att åka med längs ett rör sittande på en gummibåt (när Filiph inte vågade står morsan till tjänst). Oliver roade sig med lillasyster i kottedammen där det fanns modell mindre grejer att ägna sig åt.

Oliver gillade även karusellerna som han fick åka med vuxen (läs mamma) och tjatar redan om Liseberg. Här kommer ett kort på alla fyra vid nöjesparken.

Glad midsommar!

Önskar jag allihopa därute. Här vräker regnet ner och solen lyser med sin frånvaro. Med andra ord är det som det brukar vara på midsommarafton! I år är det första året på många år som jag inte har krans i håret, det är helt enkelt för ruggigt för att ta sig ut och plocka blomster. Lilltösen är belåten med att vara utan också, kan jag tro. Dagen har varit lugn, vi har fikat hos en kompis och intagit sillen och jordgubbarna hemma. Jag har gjort två spurtrundor ute för att hämta gräslök och dill till middagen. Väl inne torkar både hår och kläder igen och jag tänker inte fresta vädergudarna med några mer projekt utomhus. De enda som festar utomhus är våra mördarsniglar som har varit i farten hela dagen, resten av våra grannar håller sig inomhus eller sitter i partytält alternativt uterummet. Det är vid sådana här tillfällen som jag inser varför vi ser mängder med nya uterum varje år, folk tar helt enkelt det säkra före det osäkra.



Igår passade vi på att grilla medan vädret fortfarande var fint. Det var en ljuvlig kväll och vi satt ute på baksidan under vårat tak. Just då dryftades tanken på att låta sidorna på altanen vara öppna för "nu var det ju så fint precis lagom". Idag skulle man minsann ha tätt runt uterummet för att uppnå lagom temperatur!

Nalle Puh

Måste bara visa vad jag hittade igår. Jag bara smälter...var bara tvungen att ha dem. Funderar på att byta skinn här till något mer somrigt. Kanske något med Nalle Puh, då jag har laddat ner massor med olika bilder till bildspelet som bara ligger och väntar på att bli använda. Vad tycker mina läsare, går Puh ihop med Grodan eller inte? Jag har för övrigt letat efter grodor som matchar min personlighet, men det är svårt att hitta någon som känns som mig. De jag har hittat är antingen för fula eller för roliga. Många av dem sitter på näckrosblad jämte en prinsessa och det är inte riktigt den bilden jag är ute efter att förmedla.

Sommarlovet är här!

Sommarlovet är här och barnen är lediga. Jag smygkollar på sommarmorgon med dem varje dag och årets sommarmorgon verkar vara en uppföljare fjolårets. Lite halvhysteriskt, men ändå lite småkul mellan varven. De stora barnen gillar Tintin, serierna tycker de är sådär. Jag kan nog hålla med dem i det fallet. Skulle önska att serierna vände sig till en yngre publik och framför allt något annat än de trista australiensiska som påminner om varandra. Helst något som även vänder sig till killar och inte bara tilltalar tjejer. Det finns ju svenska serier som är poppis som de gott och väl kunde sända istället för textade, då kunde alla kolla och följa. Mina killar har svårt för känslosamma grejer och gillar mer action. Allt med sport faller också bort. En serie som skulle passa bra skulle innehålla spänning och äventyr utan att för den skull vara löjlig. Alla mina barn gillar Lilla jönssonligan så något sådant skulle gå hem garanterat!

Själv har jag harvat igenom skolavslutningar och avslutningar med respektive klasser och ett föräldramöte under den senaste veckan. Pust! Nu ska det förhoppningsvis inte bli något mer innan till hösten igen. Jag kämpar vidare med Louises bildspel och här är den senaste bilden i raden. Kvar återstår endast augusti, september och oktober.

En blomma till mina läsare

Skickar en blomma till mina underbara bloggläsare som tröstar mig.
Idag är det dessutom skolavslutning för Simon och Filiph så det passar bra med lite blommor. Igår var vi och tittade på studenterna som åkte förbi i pyntade bilar,cabbar,båtar och flak. Ack ja, nog minns jag hur det var "när den ljusnande framtid är vår". Nu sitter min framtid på filten jämte mig och funderar över vad de ska åka i när de tar studenten!
Ibland känns det som om det räcker med att sluta ögonen ett ögonblick och flera månader har mystiskt försvunnit under den tiden. När jag var barn var sommarlovet nästan en evighet, numera svischar det förbi på nolltid. Bäst att genast börja njuta för att hinna med!

Fredagen den 8 juni

Nu vilar Elvis för evigt och i fredags gick allt som planerat. Jag fick åka till Simons skola för att han ville säga hej då ordentligt. Det var jobbigt både för han och för mig, inombords tänkte jag mig tillbaka till den dagen vi skulle avliva min första hund. Jag var två år äldre än Simon och hade aldrig varit utan hund i hela mitt liv! Vi skaffade ny hund ganska snart efter det, men jag hade inte alls samma känsla för honom. Så här i efterhand tror jag att vi skaffade ny hund för snart och jag hade inte hunnit sörja färdigt än.
Elvis anade ingenting och dog omedelbart, vilket tröstar mig. Han var så liten efteråt och vägde knappt ingenting tycktes det mig. Hela vägen hem forsade tårarna och det blev inte bättre när jag la honom i gropen som jag gjort iordning. På något vis kändes det viktigt att han låg fint där nere så jag rullade ihop honom precis som han älskade att ligga och sova. Vid det här laget strömmade tårarna så fort att linserna nästan åkte ur. Jag plockade en bukett blommor och ställde dit. Lite senare på kvällen fick jag stenen jag beställt och la dit även den. Nästan varje dag går jag ner till stenen och tittar till den och det känns som en tröst som om han fortfarande vakar över oss. Han saker har jag ställt upp på vinden för det känns så fel att slänga bort dem. Igår när jag satt ute på altanen kunde jag se framför mig hur Elvis låg i sitt hörne, men när jag tittade dit var det tomt. Ibland tycker jag mig höra hans tassande på golvet, ibland hans skall på utsidan. I sinom tid kanske det blir lite bättre, men just nu känns det oerhört tomt.



I helgen bestämde vi oss för att tälta en natt för att skingra tankarna lite. Här nedan är lite bilder från när vi provade att sätta upp tältet i trädgården och från i helgen. På bilden syns även min mamma, många säger att vi är mycket lika.

Vi ses i Nangijala

Så nalkas då sommaren äntligen och temperaturen stiger högt upp på termometern. Nu när allting spirar känns det därför ännu sorgligare att ta farväl av en god vän. Under våren har vi umgåtts lite intensivare än vi brukar och tecknen har kommit slag i slag efter varandra. Jag tog de första signalerna som en tillfällig svacka, på våra promenader när han inte orkade trava framför mig hela vägen hem. Tänkte att han bara var lite trött, men på något vis visste jag vad som väntade. Alla som har haft ett djur vet när timmen är slagen. Elvis har under den senaste månaden blivit tröttare och tröttare när vi har varit ute. För ett tag sedan ville han inte gå ut och kissa på kvällen, han bara låg innanför dörren och tryckte. Mannen fick bära ut honom och på den vägen är det. Vissa dagar är han precis som förrut, men för det mesta ligger han bara och sover. Den senaste veckan har han kissat inne två gånger, han som innan har kunnat hålla sig en hel dag. Jag tycker mig se att han går nerför trappan med försiktiga steg precis som om det gjorde ont eller vållade besvär och jag har förstått att åran tid tillsammans är över.
Imorgon förmiddag är det dags att ta farväl för alltid. Känslan jag har nu är lika svår varje gång det händer och är faktiskt en av de få nackdelar som det innebär att vara hundägare. Den enda trösten är att han inte behöver plågas eller ha ont mer och jag hoppas att det är rätt beslut jag tar.

Dagens ops!

Blir faktiskt lite glad när jag kollar expressen idag. Fotot nedan bevisar varför jag inte vill ha stringtrosa mer och med tanke på bilden kanske fler än jag skulle må bra av att övergå till hipsters. Fast jag gillar formen på rumpan, min ser nästan likadan ut så tydligen hjälper det inte att köpa sig skönhet (fniss). Äntligen en flicka med lite kött på benen och jag kan numera betrakta mig som innetjej igen!!

Här kommer överdelen av kändisen! Givetvis Britney Spears.

Var god dröj!

Idag är jag upprörd! Sanningen att säga är att jag har varit upprörd i över en vecka. För fyra månader sedan skickade jag in lilltösens dagisansökan. Kommunen har alltså 4 månader på sig att ruska fram en dagisplats. I förra veckan kom svaret; vi har fått dagisplats från och med den 5 september. Problemet är bara att jag ska börja jobba den 5 september, inte ägna två veckor åt inskolningen. Mitt datum på lappen jag skickade in lyder 13 augusti och från det datumet hade jag tänkt att ha inskolning för lillan och sedan en veckas inskolning på jobbet för mig. Då skulle jag ha kunnat hoppa på mitt schema den 5 september. Nu rasar den planen ihop som ett korthus.

Kommunen hävdar att dagiset har så många inskolningar att de måste dela upp dem i grupper och jag har då hamnat i sista gruppen! Faktum är att jag ger blanka den i hur många inskolningar dagiset har, bara min tidsplan fungerar!! Jag undrar i mitt stilla sinne (inte) hur många företag som skulle kunna leva på den filosofin att;Nej, vi har för mycket att göra så tyvärr kan du inte få dina varor i tid...och vi kan inte heller kompensera dig för obehaget.

Gahh...jag blir så trött på denna kommun att jag har lust och strypa dem. Som det ser ut nu får jag antingen börja med att ta semester eller att sambon får plocka utav sina föräldradagar. Ingen utav oss är särskilt nöjda med det alternativet. Jag hade önskat att kommunen kunde ta sitt åtagande lite mer allvarligt då man som förälder inte har några andra medel än att anpassa sig.
I nuläget tycker de att jag är oresonlig, men jag anser att jag har uppfyllt mitt åtagande och resten är upptill kommunen att ordna. Kan man inte ordna det måste man ersätta vederbörande eller se över sina rutiner. Något jag har påpekat varje gång jag ska ha in ett nytt barn på dagis. Bristen på platser har funnits sedan 10 år tillbaka, det vore inte idé att ändra dem till något som fungerar bättre? Varför ska jag som förälder behöva lösa kommunens brist på personal genom att ta semester för att lösa deras ekvation! På de flesta andra jobb anställs personal efter behov, kanske skulle det lösa en hel del av bekymren.