Semester och träning

Jag var rätt nervös över att köra nästan 40 mil och hur det skulle påverka hälsenan. Klokt nog hade jag provat att köra en lite längre sträcka innan och det kändes rätt bra förutom att foten svullnade upp lite trots att jag använde stödstrumpan. Det gjorde den under Ölandstrippen också, men annars gick det förvånansvärt lätt. Vi fick hjälp att sätta upp förtältet då jag fortfarande var rätt öm i handen. Campinglivet passar annars rätt bra ihop med att träna hälsenan på. Varje dag gick jag två rundor runt campingen i lugnt tempo något haltande. Träningsprogrammet utfördes morgon och kväll enligt alla konstens regler. Sedan var det ju det här med att bada...Varmt och gott som det var gick vi ner till stranden redan den första dagen. Jag hade mina gympadojor på hela vägen ner och sedan badade jag med hjälp av en krycka i höger hand. När jag hade kommit ut till midjan hände något magiskt. Jag kunde gå normalt utan att halta. Därefter badades det varje dag, det besvärliga var att ta sig ner till vattnet. Rätt snart övergav jag mina skor och satte på mig foppatofflorna som var så breda att de inte sjunker ner i sanden på samma vis som ett par vanliga skor. Det gällde att sätta foten precis så hälen hängde i luften eller gå på tvären med foten vilket gör att tyngden fördelas över hela foten. Då jag hade tagit bort stygnen badade jag precis som jag alltid har gjort. I vattnet passade jag även på att sparka med benen upp och ner för att öka blodcirkulationen, stå på ett ben och göra lätta tåhävningar samt att simma kortare sträckor. Promenaderna vållade en viss smärta under hälen som till slut gjorde att jag inte orkade ha skorna på längre. Jag tror att upphöjningen har frestat på slemsäckarna så mycket att de har blivit inflammerade. Därför började jag gå i sandalerna redan efter tre veckor istället för fyra. Sandalerna går även att justera åt alla håll vilket kändes bra då de andra skorna tryckte för att jag var svullen. Efter två veckor som vi var iväg gick jag såpass fort att jag inte sackade efter den övriga familjen när vi var ute och gick. Något jag också skippade helt var stödstrumpan. Det går inte att vara på en sandstrand med en sådan på och svullnaden blev lite mindre för varje dag som gick.

Efter regn kommer sol

Jag har fortfarande inte lyckats med att få igång internet på min nya telefon. Först skulle det hämtas intställningar från Qtec och det lyckades jag och sen skulle det hämtas en kod från telia, vilket inte lyckades. Jag har ringt telia flitigt under den senaste veckan och får varierande svar om hur jag ska göra respektive hur mycket det kostar nästan varje gång. Det finns något som heter Telia surfport och surfar man via den kan summan man surfar för aldrig bli höre än 9 kr per dygn. Det tyckte jag lät bra, men vad kan man då nå via surfporten? Det är mer luddigt och det verkar inte finnas någon lista över sidor man kan surfa på heller som ingår! De flesta dagstidningar och aktiebörsen och nyheter och kvällstidningar och sport. Jag frågade lite försynt om blogger fanns med, men det gjorde det givetvis inte. Kanske om många ville ha den så kommer den med. Surfa på telefonen lär bli dyrt för mig då jag gillar bilder och det är bilderna som kostar!Ändå kan jag inte riktigt släppa tanken på att det går.

Imorgon reser vi mot solens ö, Öland. Då jag inte har lyckats få ordning på telefonen tills dess betyder det att bloggandet ligger nere i en vecka. Om det inte är så att jag hittar en dator nånstans och kan skicka iväg ett kort meddelande. Idag ska det med andra ord packas. Jag har skrivit en lång lista på allt som ska med och bockar av allt eftersom. Om det är något jag är bra på så är det just listor och tillfredställelsen att få bocka av något. Som det ser ut nu kommer bilen att bli väldigt full! Min mor och hennes sambo ska också åka dit så vi samkör upp vilket nog blir en fördel för jag misstänker att lillan vill ammas mellan varven. Då kan någon annan köra medan jag ammar och bilen rullar ändå.

Jobbet jag sökte har jag fortfarande inte hört något om fast jag har ringt två gånger i veckan och hört efter. Min taktik hädanefter kommer att bli kardborrretekniken-jag kommer att hänga kvar tills de slutligen ger upp och anställer mig. Till min fördel har de inte bestämt sig än iallafall och det var visst många som hade sökt. Jag hoppas ju att de kommer och inse "att hon som ringer hit hela tiden verkar vara sugen på att börja här". Sista budet var igår då skulle jag ringa upp på måndag igen. På något vis skulle det kännas helt kanon om de då sa att de ville ha mig!

Läste det här tänkvärda ordspråket på banken igår:

Pengar är som gödsel, de är ingenting värda förrän de sprids.

Dessa ord värmer en lite i de dyra semestertiderna och stämmer faktiskt ganska väl.