Igår var jag iväg på jobbintervju långt inne i skogarna. Det var grusväg och bilen har nog aldrig sett så sketen ut som idag. Jobbet i sig bestod av att bocka och böja industriventilationsrör. För närvarande jobbade det 4 killar där och så kom då jag in...
Konstigt nog skrämde det mig inte alls och visst kunde jag tänka mig att greja med det här, men jag bekymmrade mig över vägen som tar 30 minuter att åka i fint väglag. Jag undrar hur det blir i vinter när snön kommer och hur tajt om det jag kommer att ha från lämningen på dagis till jobbet. Dessutom börjar de redan 6.30 på morgonen och på det viset kan jag inte lösa ekvationen. Inte ens om jag börjar 7 kan det gå ihop för lämningen på dagis kan tidigast ske 6.30. Det tar en stund att lämna 4 barn minst en kvart extra får jag räkna med. Därför tror jag inte att det jobbet passar mig.
Igår pratade jag med mamma och på hennes jobb söker de folk just nu och eftersom jag har jobbat där innan så gick jag dit idag och sökte. Ibland har man en sagolik tur och jag fick 4 provdar att känna på hur det känns sedan ska vi diskutera en fortsättning eller inte.
Plus i kanten på det här jobbet är nära,cykelavstånd,regelbundet och inga helger. Kanske då att jag tjänar lite mindre än innan, men resten av familjen är glad och det avgör saken. Vad jobbet innebär? Jag blir sömmerska igen som kommer att sy reningslangar, luftfilterslangar, skyddsvästar för tex. poliser. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med att ha kommit så här långt!
Tack alla gulliga vänner som höll tummarna för mig igår!! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar