Tre månader

Igår jobbade jag igen och ventilerade mina tankar med två av mina arbetskamrater. Vi har ju fått en nytt trevligt schema för att Eu kräver att vi har 11 timmars sammanhängande sömn mellan varven. Det nya schemat innebär 12 veckor istället för 6 veckor som vi hade innan. Just den här helgen är jag ledig sedan jobbar jag nästa helg lördag 5.45-9.45/17.00-20.00 söndag 7-15.30, helgen efter det söndag 15.30-22.15, helgen efter det fredag 14.30-20.00 lördag 7-15.30 söndag 6.30-15. Det blir tre helger på raken och jag är inte alls road. Ju mer jag läser min schemarad desto mer inser jag hur galet allting är. Det visar sig att mina arbetskamrater också är missnöjda med sina scheman och alla har klagat, men ändå händer det ingenting. Jag förklarade att jag helt enkelt inte kan jobba på det här viset då det kör ihop sig med barnen och mitt familjeliv kommer att bli grovt lidande. Då jag är på jakt efter ett annat jobb med lite mer regelbundenhet upplyste en av arbetkompisarna mig om att jag har TRE MÅNADERS uppsägningstid. Är inte det väldigt länge? Det finns ju massor av människor som står till arbetsmarkanden förfogande och hur stor är min chans på marknaden då? Kanske vore läge att redan nu säga upp sig för att sedan hitta ett nytt jobb fram i december, eller hur tänker de att jag ska bära mig åt? De flesta annonser man läser kräver folk omgående och tre månader kallar inte jag direkt för omgående! Funderar på att till nästa personalmöte ställa ett ultimatum, ändra mitt schema eller så tar jag mitt pick och pack och drar vidare! Jag undrar i mitt stilla sinne hur de skulle reagera då. Till saken hör att förra gången vi la om schemana, så fick vi lägga in önskemål om vad vi tyckte var viktigt för oss. Den här gången verkar det vara liktydigheten som styr, alla ska ha lika många helger och kvällar. Fast i grund och botten så är vi inte lika och det tycks vara något som de helt glömt bort.