Sök och du skall finna

Jag är vid det här laget ganska så van vid att saker försvinner och dyker upp när man minst anar det. Lilla Louise har förkärlek till det mesta och stoppar undan en mängd prylar i midjehöjd eller i lådor. Favoritstället är återvinningslådan i hallen där jag stoppar returpapper, som tur är tömmer jag den ganska så regelbundet och kan plocka tillbaka tex. strumpor. Värre var det då jag letade efter mina öronproppar någon gång i juni månad. Jag har ett par speciella öronproppar gjorda som en hörapparat fast utan apparaten, vilket gör dem genomskinliga i örat och de syns nästan inte alls. I juni skulle vi nämligen iväg och bugga och då brukar jag ha dem på mig. De låg inte på de vanliga ställena som hallådan, badrumsskåpet, glasbyttan med pennor i köket eller i väskan. Då jag inte hade tid att leta mer just då använde jag mig av apotekets öronproppar som fungerar lika bra, men de syns desto mer! Väl hemma igen hade jag gett mig den på att hitta dem. Jag letade igenom mitt syrum ordentligt och även badrummet genomsöktes utan resultat. Problemet var att jag inte riktigt kunde komma ihåg när jag hade haft dem på mig sist, men jag hade ett svagt minne av någon utomhusarbetsgrej i bakhuvudet. Snabbt letade jag fram mina fula illorange televerkets snickarbyxor och kände igenom fickorna. Ingenting låg i dem och de hade jag ju dessutom tvättat för ett tag sedan. Tänk om jag tvättat bort mina älskade öronproppar! Jag provade att känna igenom samtliga byxpar (och gläder mig över att jag inte har över dussinet),men det känns mer och mer hopplöst. Till slut ger jag upp och slutar leta.
I måndags lagom till värmen bestämde jag mig för att måla fönster på insidan. Ett projekt som har legat i vila under hela semestern. Nu kändes dock tiden mogen för att ge sig på de fula mörkbetsade listerna och förvandla dem till vita glänsande inramningar. Jag gav mig genast i kast med detta tidigt på morgonen och stod till att börja med i trosor i behå ,men på eftermiddagen så bestämde jag mig för att leta upp mina gamla målarshorts och bikini istället. De låg i samma skåp som snickarbyxorna fast längst ner i högen. Ganska snart kände jag att jag hade något i ena fickan och det visade sig vara en sudd med papper och eftersom papper alltid är bra att ha när man målar så lät jag det ligga kvar. Sent på kvällen hade jag strukit fönstret två gånger och kände mig väldigt nöjd varvid jag sparkade av mig shortsen. Ett ganska så välkänt klirrande hördes och jag fiskade snabbt ur öronpropparna ur den andra fickan. Triumferande höll jag i dem och kom faktiskt ihåg när jag hade dem på mig sist. Det var ju i maj när värmen kom som vi pumpade skottkärrehjulet som jag satte i dem för att kompressorn dånade så. Innan dess så hade vi tvättat av husfasaden. Det var ju därför jag hade målarshortsen på för att inte söla ner mina vanliga!
Nu ligger öronpropparna där de ska vara igen i lådan i hallen som sitter så högt upp att Louise inte når den!