Märkt för livet

Jag läste en artikel om en tatuerare i måndags. Han hade haft fullt upp och göra hela sommaren trots att årstiden är den minst lämpade. Man ska bl.a inte bada och sola på ett par veckor efter man har gjort en tatuering. Tatueraren trodde att det dåliga vädret bidrog till att han har haft fler kunder än normalt. "Istället för att ligga på stranden och sola så kommer de hit och gör en tatuering." Populärast verkade vara stjärnor just nu.
Det får mig att fundera hur folk är funtade. Jag har visserligen också en tatuering, men den tillkom inte på en regnig dag i brist på annat att göra. Inte heller har jag brytt mig om trenden av tatueringar. Det verkar så lätt att göra en tatuering nuförtiden, men den ska ju sitta där hela livet vilket manar till eftertanke. Trendtatueringar är coolt just nu, men vad händer om 10 år eller 30? Hur roligt är det då att ha en grej man gjorde mest på skoj på ett ställe kanske som man inte kan dölja?Jag tror att många kanske ångrar sig, inte nu men längre fram om man inte gör något som betyder något speciellt för en själv.
Till alla er därute som funderar på en tatuering tänk på att den är permanent och att ni alltid ska gilla den oavsett ålder. Jag kan se mig själv som pensionär på hemmet där jag fortfarande kan bära min utan att skämmas. Min tatuering är en liten glad groda som tar ett hopp upp i luften, den symboliserar mig själv "framåt och positiv". Jag har gömt den lite längre upp på armen vilket gör att jag kan dölja den med en t-shirt eller visa den om jag känner för det. Vid vissa tillfällen känns det inte rätt att ha den framme, tex. då jag var brudtärna.

Idag tänker jag även lite extra på Elvis Presley eftersom det är hans dödsdag.