Irriterad

Ibland kan man bli riktigt upprörd och det finns en sak som irriterar ju mer jag tänker på det. Därför känner jag mig manad att skriva om händelsen här.

I torsdags så ringde min chef till mig och jag antog att det gällde något med vilken dag jag tagit vård av barn med tanke på lönen, men det var inte alls fallet. Istället hade hon anmärkningar på vad jag hade gjort på eget bevåg för att skaffa vårdtagarna lite trivsel. Så här börjar historien för nästan tre veckor sedan då jag fick i uppdrag att införskaffa två stolar till en herre som skulle vara "kissäkra" istället för de två fåtöljer som han utnyttjade då. En snäll arbetskamrat fick syn på två begagnade karmstolar från "försäkringskassans tid" när hon skulle ha ett skrivbord för egen del och köpte dem för 50 kr styck. Eftersom de var klädda med tyg i grönt så köpte jag galontyg och klädde om dessa stolar så att de enkelt kunde torkas av om olyckan var framme. Min vårdtagare blev väldigt nöjd med stolarna och inte heller hade de kostat en förmögenhet!
De två fåtöljerna satte jag och städerskan ut i tvrummet tills vidare, men sen kom jag på att nere på avdelning två skulle man kunna förvandla en liten vrå till läshörna. Det enda som kan sägas vara positivt på avdelning två är att det är nymålat, men tyvärr i den grälla färgen mintgrönt. Väggarna är än så länge kala och i det hörnet där jag hade en vision om en läshörna stod ett kalt brunbetsat runt bord med fyra karmstolar runtom. Dessa flyttade jag och en arbetskamrat upp till loggian eftersom bordet var både nätt och stolarna i bättre skick än de som stod där innan.

Dagen efter kom jag en timme tidigare och satte på nya rena överdrag på fåtöljerna bar ner ett litet runt bord, en bokhylla och en lampa på fot. Sedan letade jag reda på en duk, några böcker att sätta i hyllan och kompletterade det med en vas med träblommor i och två små askar som jag ställde på bordet. Resultatet blev faktiskt riktigt bra tyckte både jag, städerskan och de som arbetade den dagen.
Min chef hade dock en helt annan uppfattning och sa att jag visst fick göra det fint, men bara i mina vårdtagares rum. Hon tilla att det inte var färdigt i källaren och att göra det trevligt i de allmänna utrymmena låg på städerskan. Jag blev så häpen över denna kommentar att jag faktiskt inte sa någonting alls. Hon sa sedan att hon ville säga det så jag inte skulle tro att någon hade flyttat grejerna för att de inte ville ha dem där. Det är inte det att jag inte förstår mig på henne utan sättet hon säger det på. Jag har faktiskt aldrig blivit nekad att göra det fint någonstans under alla de år som jag jobbat utan snarare fått beröm för att det blev bra. Ju mer jag reflekterer över det ju märkligare framstår det. Jag har alltså blivit tillsagd att inte bry mig om de allmänna utrymmena, som i högsta grad betyder något för vårdtagarna! Istället för att tänka till och vända det till något positivt har det blivit något negativt! Här har hon personal som vill arbeta med inredningen som är i behov av att förbättras, men hon tar inte chansen att utnyttja den!

Jag kommer hädanefter att enbart göra mitt jobb som undersköterska och lämna allt annat åt de andra eftersom det tydligen inte är okej att ta egna initiativ!