Nytt gips på

I tisdags var jag iväg och tog av gipset samt fick på det nya. Den här gången hade jag bokat tid på ortopeden och behövde därför bara vänta i en halvtimme innan det var min tur.Båda sköterskorna tyckte att gipset var väldigt spetsigt. De undrade hur det hade gått att ha det på. Jag svarade att det är trixigt att sitta på en vanlig stol samt att hålla balansen. Sedan greppade de tag i stora tänger och började leta efter den där kanalen som ligger mellan gipset och vadderingen. I kanalen ska det träs en metallvajer som ska såga upp gipset lätt som en plätt. Det svåra var att hitta kanalen, de fick bända och knipsa ett bra tag innan den uppenbarade sig. Sen gick det som på räls och vips var min fot och underben bara igen. För alla er som undrar om håret på benen slutar växa under gipset så är svaret nej!Jag tyckte däremot att benet såg ut som det brukar göra förutom två blåmärken på var sida utav hälen och en viss svullnad runt ankeln. Sköterskan säger käckt att nu ska vi böja upp foten till 90 grader, Kan du försöka röra upp foten. Jag försöker då få upp foten från ballerina ställningen till någorlunda rakt. Rätt snart tar det stopp. Det stramar och drar i vaden! Sköterskan tar då foten och pressar den bakåt och stramet blir än värre. Jag får dra knät mot mig för då slappnar muskeln av i benet och töjningen fortsätter. Till slut efter en ungefär 5 minuter anses foten vara så rak den bara går och det nya gipset åker på. Min fot blir gipsad i 80 grader istället för 90, det går helt enkelt inte att ha den i det läget utan att det gör för ont. Jag undrar om hälsenan verkligen sitter fast och hon säger att det gör den iallfall till viss del för annars hade jag inte känt töjningen. Om 3 veckor till ska den ha satt sig helt och då får jag en tid till båda läkare och sjukgymnast amtidigt som gipset ska av för gott. Då hon inte lyckats vinkla foten helt i 90 grader kommer jag att få ha två korksulor i skon för att gradvis vänja foten. Sammanlagt två centimeter första veckan och en centimeter andra veckan. Sköterskan säger även att foten fortfarande är svullen för jag har en muskelbristning i smalbenet där hälsenen fäster, det är också därför jag inte har opererats då man inte kan sy i muskler utan att skada dem. Med andra ord har jag inte någon ordinär hälseneruptur utan en något ovanlig skada. Det gör att jag har en något kortare tid i gips och så slapp jag ju en operation vilket känns bra. Något som inte känns bra är att hon säger att nästa gång ska jag ta med en rullstol för då kommer jag inte att ha så många muskler kvar i benet! Positivt är att jag nu har ett knä som går att sätta ner på en stol tex. och att jag kan få sätta ner foten som stöd då jag står för att hålla balansen. Det låter kanske inte så mycket för världen, men det är riktigt gott att kunna stå utan att hålla sig i något feberilt vinglande på en fot. Skönt att också kunna sitta på en vanlig stol utan att ha foten uppe på något. Andra saker som jag har kommit på efter ett tag eller kanske lärt mig hitta andra sätt att göra något på är: *ta mig upp ur sängen med hjälp av en krycka (vilket jag inte kunde innan, magmuskler yes!) *hämta något på golvet utan att tappa balansen *hoppa uppför och nerför trappor utan att vara livrädd *förflytta småsaker i handen tillsammans med en krycka *använda kryckorna som förlängda armar när jag stänger dörrar, plockar tvätt från golvet och skjuter in stolar efter mig. Den största utmaningen är att jag inte får gjort så mycket under dagarna och jag är en sådan människa som sällan sitter still i vanliga fall. Alla andras bloggar jag läst som relaterar till hälsenerupturer innehåller mest frustration över att inte kunna träna, många fortsätter att träna även efter skadan. Jag är förbluffad över hur de överhuvudtaget kommer iväg till gymmet. I min värld har jag fullt upp med att sköta det lilla som går i hemmet därmed inte sagt att jag inte tränar. Kanske tränar jag också fast jag inte ser det på det viset. Damsugning på ett ben med hjälp av en krycka har jag provat på några gånger och sällan har jag svettats så mycket som nu. Allt jag har på mig om dagarna är ett linne! Jag försöker städa varje vecka, laga frukost till barnen och mat om helgerna, baka eget bröd, tömma diskmaskinen och tvätta kläder. Trädgården behöver också skötas och igår provade jag att sitta på sonens longboard för att kunna rensa på marknivå. Min karl tyckte jag var helt rubbad som ens försökte. Jag försöker att få honom och inse att det gäller och hålla igång musklerna och det är kul att få något uträttat!