När hälsenan brast

Den 4 maj är en dag jag sent lär glömma. Det var dagen då min hälsena brast. Inte ont anande klev jag upp denna morgon på Vallersviks camping och njöt av helgen. Dagen innan hade vi hjälpt min svärmor och svärfar att sätta upp deras pentaförtält med golv och allt. Idag skulle vi fortsätta hem för att sedan gå på invigningsfest på mitt jobb. Vi har fått nya lokaler och firade detta med en fest för både anställda och deras respektive. Resan hem gick bra och husvagnen baxades på plats innan vi snabbt packade upp och jag klev in i duschen. Det tog en timme innan vi hoppade upp på cyklarna och gav oss iväg. Först var det mingel sedan några lekar, lite dricka till och med vädret var helt okej. Middagen avlöpte utan problem även kaffet och kladdkakan. Sen blev det lite livemusik och dans. Det är här det hände. Jag klev upp tillsammans med min man och buggade en låt innan det blev en liten paus. Mer musik utlovades och snart kom nästa låt. Vi hade hunnit halvvägs igenom den då jag tog ett steg framåt för att sedan snurra på högerfoten. Handlöst tappade jag fotfästet och var övertygad om att någon sparkade till mig på smalbenet, vilket inte hade varit så konstigt men ingen var där. Jag blev uppfångad och vi gick åt sidan, jag hade svårt att gå och kände inte foten. Det gjorde ont när jag gick på foten, men jag kunde stödja på den utan problem. Några av arbetskamraterna frågade hur det var och vi diskuterade vad det kunde vara. Jag trodde själv att det var en muskelbristning i vaden. Vi bestämde oss för att åka hem. Jag ledde cykeln en bit hoppade sedan upp för att ta fart, men insåg att det inte gick att trampa med högerfoten. Som tur är lutar det lite från centrum och hela vägen hem och jag trampade med vänsterbenet.