När hälsenan brast den 7 maj

Lämnar barnen som vanligt. Väntar på att de ska ringa från ortopeden. Konstigt nog så ringer de ganska tidigt och jag får en tid 9.30. Svärmor kör mig till sjukhuset och med mig har jag en övernattningsväska också ifall jag ska stanna. I handväskan har har med mig ett handarbete och tidning med korsord ifall väntan skulle bli lång. Ultraljudet sker på röntgen, dit jag givetvis inte hittar utan går fel och blir stressad över att gå så sakta. Väl där väntar vi inte mer än 15 minuter innan jag får komma upp på britsen,lägga mig på mage och hälsenorna scannas igenom. Läkaren säger ingenting undrar bara om jag har ont vilket jag fortfarande inte har och jobbar upp och ner på bägge benen. Jag antar att det är för att kunna jämföra dem med varandra. När han är klar undrar han om vi hitter till ortopedakuten. Det gör vi inte så han förklarar vägen, men vi hittar fortfarande inte och får gå tillbaka till huvudentren. En snäll dam där följer med oss längs en genväg. Jag tror hon jobbade i informationen. All eloge till henne, guld värd! På akuten väntar vi igen, den här gången tar vi fika direkt. Även svärmor har med sig handarbete. Jag förvarnade henne om att det kan ta tid. Vi väntar till efter lunch någon gång innan jag får komma in. Nästan magiskt uppenbarar sig en läkare och med sig har han en läkarstudent av något slag. Efter att ha sagt sitt namn så undrar han vad som hänt och jag berättar. Han tittar på benen bakifrån när jag tar ett kliv framåt och frågar om jag kan stå på tå. Det går utmärkt med vänster, men höger vill inte. Läkaren tar fram ett stöd att hålla i och säger försök igen då klarar jag av att ställa mig på tå på bägge fötter. Endast höger går inte alls. Därefter får jag lägga mig på britsen och han känner på vaderna och frågar vart det gör mest ont någonstans när han trycker upp och ner. Jag svarar att det gör mest ont ca 15 cm upp på vaden på utsidan. Sedan håller han mina fötter och säger åt mig att trycka så hårt jag kan mot honom på det viset ser han om senan är av eller inte. Nu gör det ont, men jag är seg och läkaren pushar på "så hårt du kan". Då säger han till sin student att hon ska känna på vaden vart senan är av och att hon kan se att det rör sig på ena sidan. Han förklarar att hälsenan delvis är av, men att den hänger fast på ena sidan. Jag har halva styrkan kvar i högerfoten vilket tyder på att den är av till hälften eller mer och det blir gips. Min hälsena är allstå av vid övergången från muskel till sena berättar han. Jag är fortfarande lite chockad över att den inte är helt av och att jag faktiskt slipper en operation. Jag har aldrig blivit opererad innan och tycker inte alls om riskerna med det. Nöjd skickar jag en hälsning till svärmor ute i väntrummet. En stund senare kommer en sjuksköterska in och undrar vad läkaren sa och jag svararar att det blir gips i spetsfot. Sköterskan säger att hon bara väntar på en ordination på det från läkaren sedan så ska jag få mitt gips. Tyvärr fick läkaren ett larm på en avdelning och vi väntar igen.När det har gått någon timme i det inre väntrummet har sköterskan äntligen fått order om gipset och jag får mitt paket. Den ser ut som en klumpig ballerina fot och går upp till knäet. Till gipset får jag också några övningar en lapp med återbesökstid som jag ska boka och en rullstol att åka ut i. Svärmor rullar mig mot restaurangen på sjukhuset och vi sätter snabbt i oss en salladstallrik var plus en chokladboll till kaffet. Innan vi åker hem passar jag på att lösa ut mediciner på recept på apoteket för det kan ju dröja innan jag kommer dit igen. Svärmor hämtar bilen och jag väntar i entren, men vågar inte hoppa igenom svängdörrarna utan går ut genom dörren. Jag har lite tur och får hjälp med dörren och hoppandet gör att jag är alldeles genomsvettig. På hemvägen stannar vi till på Kinnagarn så jag får laddat upp med lite mer garn. Väl hemma inser jag att vi faktiskt har 3 trappsteg upp från hallen och likaså 3 trappsteg ner till altanen! Jag blir nervös av att hoppa i trappor är rädd för att missa och ramla i golvet. Förra året stukade jag foten svårt, den vänstra och den är fortfarande lite skör. Skulle jag skada den kan jag inte gå alls!