Nytt gips på

I tisdags var jag iväg och tog av gipset samt fick på det nya. Den här gången hade jag bokat tid på ortopeden och behövde därför bara vänta i en halvtimme innan det var min tur.Båda sköterskorna tyckte att gipset var väldigt spetsigt. De undrade hur det hade gått att ha det på. Jag svarade att det är trixigt att sitta på en vanlig stol samt att hålla balansen. Sedan greppade de tag i stora tänger och började leta efter den där kanalen som ligger mellan gipset och vadderingen. I kanalen ska det träs en metallvajer som ska såga upp gipset lätt som en plätt. Det svåra var att hitta kanalen, de fick bända och knipsa ett bra tag innan den uppenbarade sig. Sen gick det som på räls och vips var min fot och underben bara igen. För alla er som undrar om håret på benen slutar växa under gipset så är svaret nej!Jag tyckte däremot att benet såg ut som det brukar göra förutom två blåmärken på var sida utav hälen och en viss svullnad runt ankeln. Sköterskan säger käckt att nu ska vi böja upp foten till 90 grader, Kan du försöka röra upp foten. Jag försöker då få upp foten från ballerina ställningen till någorlunda rakt. Rätt snart tar det stopp. Det stramar och drar i vaden! Sköterskan tar då foten och pressar den bakåt och stramet blir än värre. Jag får dra knät mot mig för då slappnar muskeln av i benet och töjningen fortsätter. Till slut efter en ungefär 5 minuter anses foten vara så rak den bara går och det nya gipset åker på. Min fot blir gipsad i 80 grader istället för 90, det går helt enkelt inte att ha den i det läget utan att det gör för ont. Jag undrar om hälsenan verkligen sitter fast och hon säger att det gör den iallfall till viss del för annars hade jag inte känt töjningen. Om 3 veckor till ska den ha satt sig helt och då får jag en tid till båda läkare och sjukgymnast amtidigt som gipset ska av för gott. Då hon inte lyckats vinkla foten helt i 90 grader kommer jag att få ha två korksulor i skon för att gradvis vänja foten. Sammanlagt två centimeter första veckan och en centimeter andra veckan. Sköterskan säger även att foten fortfarande är svullen för jag har en muskelbristning i smalbenet där hälsenen fäster, det är också därför jag inte har opererats då man inte kan sy i muskler utan att skada dem. Med andra ord har jag inte någon ordinär hälseneruptur utan en något ovanlig skada. Det gör att jag har en något kortare tid i gips och så slapp jag ju en operation vilket känns bra. Något som inte känns bra är att hon säger att nästa gång ska jag ta med en rullstol för då kommer jag inte att ha så många muskler kvar i benet! Positivt är att jag nu har ett knä som går att sätta ner på en stol tex. och att jag kan få sätta ner foten som stöd då jag står för att hålla balansen. Det låter kanske inte så mycket för världen, men det är riktigt gott att kunna stå utan att hålla sig i något feberilt vinglande på en fot. Skönt att också kunna sitta på en vanlig stol utan att ha foten uppe på något. Andra saker som jag har kommit på efter ett tag eller kanske lärt mig hitta andra sätt att göra något på är: *ta mig upp ur sängen med hjälp av en krycka (vilket jag inte kunde innan, magmuskler yes!) *hämta något på golvet utan att tappa balansen *hoppa uppför och nerför trappor utan att vara livrädd *förflytta småsaker i handen tillsammans med en krycka *använda kryckorna som förlängda armar när jag stänger dörrar, plockar tvätt från golvet och skjuter in stolar efter mig. Den största utmaningen är att jag inte får gjort så mycket under dagarna och jag är en sådan människa som sällan sitter still i vanliga fall. Alla andras bloggar jag läst som relaterar till hälsenerupturer innehåller mest frustration över att inte kunna träna, många fortsätter att träna även efter skadan. Jag är förbluffad över hur de överhuvudtaget kommer iväg till gymmet. I min värld har jag fullt upp med att sköta det lilla som går i hemmet därmed inte sagt att jag inte tränar. Kanske tränar jag också fast jag inte ser det på det viset. Damsugning på ett ben med hjälp av en krycka har jag provat på några gånger och sällan har jag svettats så mycket som nu. Allt jag har på mig om dagarna är ett linne! Jag försöker städa varje vecka, laga frukost till barnen och mat om helgerna, baka eget bröd, tömma diskmaskinen och tvätta kläder. Trädgården behöver också skötas och igår provade jag att sitta på sonens longboard för att kunna rensa på marknivå. Min karl tyckte jag var helt rubbad som ens försökte. Jag försöker att få honom och inse att det gäller och hålla igång musklerna och det är kul att få något uträttat!

Det lönar sig att vara envis!

I torsdags så ringde jag återigen till ortopeden i Borås för att fråga hur det går med rullstolen. Jag hade inga större förhoppningar om den, men svaret fick mig att haja till. Jo, det låg en remiss till rehab om en rullstol till mig och väntade! Snabbt faxades den över till rehab i Skene och rara Virginia lovade komma med den samtidigt som stolen till köket på måndag. Resten av dagen gick i ett svep. Ingen sjukgymnasik enligt pappret, men jag rensade land med hjälp av sonen som snällt flyttade stol, hacka och skottkärra efter mig. Många vändor blev det upp och ner hoppande i trappor släntar innan vi var färdiga. På eftermiddagen gjorde jag även rent i badrummet, en av de få sakar jag klarar av utan problem. Sedan torkade av köksluckorna sittande på pallen och dammade av på övervåningen. Damsugning och våttorkning av golv lämnade jag åt mannen att göra. Ett annat problem har dykt upp på himlen och det är den andra foten. Den foten som jag stukade svårt för ett år sedan började ömma igen precis under knölen. Jag kan ju tänka mig vad det är. En liten överansträngning då jag belastar den ganska hårt just nu, framför att när jag vrider foten åt alla håll utan att lyfta den så mycket. Måste nog tänka på det lite mer i fortsättningen så det inte blir värre.

Vårsysslor

Idag skiner solen och jag har för första gången för i år haft på mig mina sommarjobb jeans. Positivt är att de sitter löst, förra året satt de hårt! Tyvärr har jag inte haft så mycket tid till bloggen, det finns så mycket att göra om våren. För nu vågar man väl äntligen tro att den är här. Jag har tillbringat den lediga tiden till att fräsa runt på alla fyra i trädgården när vi inte har suttit ute på altanen och grillat. Nu har jag kommit så långt att ogräset är bort rensat och blommor och blad har fått ny jord plus gödsel. Penséerna är planterade i krukor och lådor, pelargonen är omplanterad och till och med inneväxterna har fått ny jord. I ett vansinnigt ryck innan påsken fick jag putsat fönsterrutorna i en sådan takt som skulle förvånat fönsterputsarna på jobbet. För en gångs skull blev de helt fina utan ränder. Sedan har altanen tvättats med skurborste och utemöblerna med för den delen.
I helgen ska det huggas ved och kanske köpas täckbark också. Annars är det lugnt på alla fronter.

Tänkte jag skulle visa bilderna jag tog för tre veckor sedan när jag jobbade en fredag. Då hade det snöat så jag inte kom upp för backen...men titta vad jag hittade vid husknuten en blåsippa. Önskar att jag också hade blåsippor här på framsidan...kanske kan man fråga om man får en tuva.





I min arbetsbil går cd varm med talböcker. Har nu under de senaste veckorna avnjutit Arto Pasilinna "Snablar", "Världens bästa by" och " Den ljuva giftkokerskan" alla inlästa på klingande finlandssvenska. Något jag varmt kan rekommendera till alla som tröttnat på radion och all tradig reklam.

I otakt med allt!

Innan jag vet ordet av är redan svamp säsongen över samt alla helgona helgen och nu lackar det redan mot jul! Inte undra på att jag känner mig lite stressad snart är det väl dan före dan utan att jag har hunnit ikapp. Det innebär en hel del prioriteringar att jobba heltid. Jag hinner inte med mer än det nödvändigaste per vecka. Fortfarande har jag inte hunnit klippa ner alla buskar, kratta löv eller rensa det sista i trädgården. I brist på tid kan jag ju säga att jag hoppas att igelkottarna kommer att trivas i vår trädgård. Sist jag var ute i trädgården räddade jag in pelargonierna, grävde upp dahliorna i beck svarta mörkret då första frost natten redan hade kommit. Resten får jag ta tag i till våren känns det som. En förkylning som har varat i snart 4 veckor har grovt hämmat min träning. Idag är jag hemma med Louise som har feber vilket fick mig att ta det lite lugnt och se tre rysare ur min "gottelåda med 12 dvd:er". Då det ganska så snart är december har jag åter börjat brodera på Louise adventskalender, men det ser ut som om den inte blir färdig i år heller. Även här har jag börjat för sent!Nu önskar jag er alla en trevlig helg.

Min första dag på det nya jobbet...

kommer att inträffa på fredag. De ringde i veckan och sa att de behöver extra hjälp och jag har sagt att det är okej och ringa mig. Känns väldigt spännande och kul! Jag hoppas att jag kommer och göra ett bra intryck så de känner att de inte kan klara sig utan mig i fortsättningen.
Här händer mycket som vanligt! Både Simon och Oliver ska på utflykt och ska ha med sig matsäck. Simon två dagar på raken. Själv vattnar jag hysteriskt mina blommor så de inte dör samt har kommit igång med träningen igen. Senaste veckan har jag, Oliver och Louise pärlat. Halsband, arrmband och en del pärlplattor. Jag hade alldeles glömt av hur kul det var så nu finkammar jag internet efter nabbipärlor eller hamapärlor för kommande storverk. Hittade ett forum där många av medlemmarna pärlar massor med plattor, jag blev hur sugen som helst. Funderar på att skaffa ett program till datorn som omvandlar en bild till mönster till pärlplattan. Det kan vara ett foto tex. Dock kostar det en del typ 400 kr. Frågan är om det är värt det eller om man som en del andra gör kör bilden i photoshop och sätter ihop färgerna själv. Tycker att det här projektet påminner en del om min adventskalender som jag gjorde mönstret själv till i datorn och skrev ut för att sedan brodera det. Så här i efterhand var det ganska så mycket bök med alla färger och jag fick göra en hel del efterjusteringar ändå. Kanske skulle prova med ps iallafall innan jag slår till och köper programmet. Fast till kommer också genomskinliga plattor och hela 15.000 pärlor i 30 olika nyanser! Tål att tänkas på . Här kommer mitt armband jag gjorde och en bild på en ganska vanlig syn när det gäller mig!

Musikstil och trädgårdsatteraljer

Två veckor har gått och jag har faktiskt varit ute och promenerat varenda dag. Då pratar vi inte härliga söndagspromenader, utan promenader i ett sådant tempo att man lätt hade kunnat småjogga bredvid mig. Det som slår mig när jag är ute och går är hur mycket man kan fundera över under tiden och vilken inspiration man får! Tankarna flyger runt som fiskmåsar i huvudet på mig och det känns faktiskt ganska okej. Det andra är hur olika musiksmak jag och sambon har. Jag har nämligen lånat hans mp3 spelare och lät det som var i ligga kvar. Redan efter en kvart undrar jag var det är som han har lagt in, jag kollar in displayen;Streaplers. Jag spolar snabbt över hela skivan och sen då jo här följer en hel skiva med Arvingarna, snabbspol igen. Roxette...suck....Martins 7milakliv....zppp...Paris Hilton....zppp....Linda Sundblad.....zppp....till sist åter står en skiva med The refreshments. Äntligen något som passar min snabba takt, det går ju liksom inte att gå raskt till ballader. Jag njuter och ger mig tid till att lyssna till texten och på något vis verkar det som om jag aldrig riktigt har gjort det innan fastän jag har alla skivorna med dem. Vilka underbara texten som berättar om livets små underligheter utan att låta banalt som i de flesta schlagerlåtar.
Igår var jag på bibblan och lånade en ljudskiva Nobels testamente av Liza Marklund. Den bör jag hinna lyssna igenom på en vecka. Eftersom jag älskar att läsa så hoppas jag att det nya sättet att ta till sig en bok slår väl ut. Annars får jag väl fortsätta med att ladda mp3 med mera musik. En låt som jag verkligen gillar är Gwen Stefanis Candyman, den ger mig gåshud. På bibblan kan man ju även låna hem cdskivor och jag känner på mig att jag strax är där igen för att fylla på musikförrådet. En annan trevlig grej är att man nu även kan hyra en dvd. Ganska så smidigt och de hade faktiskt en hel del att välja på.

Förrutom att jag är ute och promenerar så hägrar en massa saker som rör trädgården. Helst av allt vill jag ha två stycken pallkragar och däri ska det odlas sallad, morötter, gul lök och helst lite kryddor också. Problemet är bara att det ska till fin jord och fröer och det kostar pengar!! Sambon har generöst lovat att betala för kalaset och nyplockad sallad passar ju utmärkt till grillkött. Det var så jag fick han med på noterna! Tyvärr finns det ju mer som jag skulle vilja ha som en snygg mur runt sluttningen på baksidan vilket inte är det billigaste. Ovanför muren kommer det sedan att växa rosor, liljor och flox i massor. Runt våran häck skulle det behövas strös på lite mer bark och gräsmattan skulle må bra av att avmossas lite. Sen hade de fått in så fina arbetsbyxor 3/4 längd med förstärkning på knäna och rejält med fickor för sekatör och sådant för bara 345 kr. Till det fanns det natchande arbetshandskar i vitt med samma ros som på byxfickan. Sådant är jag svag för! För att inte tala om alla vackra liljelökar, skulle kunna plantera en av varje och det skulle kosta! Nej, i år ska jag börja med pallkragen och nästa år kanske det blir något av det andra.