måndag 13 maj 2013
När hälsenan brast den 8 maj
Första dagen med gipsad fot på egen hand. Mannen går till jobbet klockan kvart i 6. Jag hoppar upp till toa och dråsar ner på toastolen. Som tur är har vi ett avlångt badrum och jämte toaletten står handfatet vilket gör att jag kan hiva mig upp med hjälp av det. Väggen är också bra att stötta sig mot. Tvätt av håret sker i handfatet med hjälp av ett plastglas. Den gipsade foten har jag slängt upp på toastolen efter att ha lagt dit en handduk först. Hela proceduren tar mig ca 45 minuter innan jag utmattad sätter mig på sängen igen. Barnen har mamma kört iväg till skolan och innan dess fick sonen fylla på en termos med kaffe så jag klarar mig över dagen. Kommer på hur besvärligt det är att inte kunna bära med mig något i händerna. Hittar sonens ryggsäck i garderoben proppar den full med anteckningsblock penna telefoner och annat jag behöver. Sätter mig i fåtöljen med fotpallen hissar upp foten i högläge och börjar ringa så fort telefontiden börjar. Först ut är ortopeden på Skene lasarett där de i bästa fall kan gipsa om mig så att jag inte behöver åka in till Borås igen. Det är många som ringer och du sätts i kö, jag väntar i nära nog en halvtimme innan jag kommer fram. Väl framme kopplas jag vidare till en sköterkska för den som bokar tiden kunde inte svara på min fråga. Jag väntar ytterligare en kvart innan sköterskan säger att jag får åka in till borås iallafall. I Borås har de ingen morgontid på onsdagar så jag skjuter det samtalet till nästa vecka. Näst på tur är facket där jag har min hemförsäkring.Där kommer jag fram direkt och får ett nummer till Folksam på personskada. Där är det kö,väntar i dryga 10 minuter innan jag kommer fram fast samtalet bryts. Börjar om igen väntar nu i en 15 minuter innan jag kommer fram, men blir mycket vänligt bemött och damen räknar ut hur mycket ersättning jag får. Alltid något tänker jag och fortsätter med att ringa till rehab. Inte heller här är det kö, men någon rullstol kan jag inte få för till det krävs ett läkarintyg på. Nu undrar kanske du som läser vad jag ska med en rullstol till? Jo, inomhus och korta sträckor går bra att hoppa på ett ben, men att ta en promenad på mer än 500 meter känns rätt avlägset. Jag vill fortsätta leva precis som vanligt och med hjälp av en rullstol kan jag se något annat än trädgården. I min familj har endast jag körkort och eftersom jag inte kan köra bil kommer vi inte någonstans. I min närhet finns både buss och tåg, men jag kan inte ta mig till stationen. Bara en sådan sak som att handla själv vore kul eftersom jag kommer att ha gips i minst 6 veckor. Jag kan ju inte gärna ha med en stol överallt, dessutom kan jag inte bära något alls! Förutom en rullstol undrade jag över vad man skulle ha på handtagen på kryckorna då jag blir helt svettig av att hoppa omkring och glider på dem. Hon säger att sådant har de där och då säger jag att det var ju bra, men nu kommer jag inte utanför dörren så skulle någon kunna hämta liknande grejer någonstans typ på apoteket? Det vet hon inte om dem har, men jag kanske kan linda lite tyg runt? Nu börjar jag ilskna till, vaddå tyg? Vet hon vad de använder eller inte?Jag frågar även om man kan få ett rullbord eller någon pall till köket. Jo, det går att få efter ett hembesök. Då har jag god lust att skrika i luren, MEN GÖR DET DÅ GÖR VAD SOM HELST JAG BEHÖVER HJÄLP INTE EN MASSA MAMBOJAMBO! Jag skriker inte i luren utan ger henne snällt mitt personnummer istället och lovar att återkommar med eller utan läkarintyg. Vid lunchtid dyker mannen upp och strax efter svärmor och svärfar med sig har dem ett bord med hjul på som jag kan låna. Fungerar ypperligt att lassa grejer på och skjuta framför mig vid förflyttning.
Det var idag som vi skulle ha åkt iväg med husvagnen på minisemester i 4 dagar. Provar att hoppa ner till husvagnen och upp i den det går med nöd och näppe. Viljan finns, men finns orken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar