När hälsenan brast den 12 maj

Det mulnar på och småregnar från att ha varit så fint. Vi känner att det är dags att åka hem. Den här gången sitter jag mitt bak med foten på armstödet till förarsätet. Det är pecis lagom att ha foten där. När vi kommer hem passar jag på att sätta på en maskin tvätt via garaget för jag vill inte hoppa nerför trappan till källaren. Upptäcker att när jag ska ta mig upp för trappan i hallen så är det lättare om man böjer lite på knäna innan man ska till att hoppa. Kryckorna ska vara i golvhöjd och inte på det trappsteget man ska upp på då får man ingen kraft. Söndagen blir annars en lugn dag och jag ligger och läser mycket på näte om hälsenerupturer.