Smygsemester!

Ni får hålla tillgodo med att jag inte bloggar så ofta under semestern, redan nu växer mina listor på allt jag ska göra! I familjen har vi smygstartat semesterfirandet,i lördags strosade vi runt i Varberg och regnmolnen såg vi inte röken av längre. Vi knatade på längs strandpromenaden och bara njöt. Stannade till och åt gott, barnen uppförde sig och åt upp sin mat med. På eftermiddagen fikade vi i fästnings terassen och spanade ut över havet!

På väg till Varberg stannade vi till i Veddige och shoppade loss hos Karlssons (den enda affären som hade öppet). Jag som spanat efter linnen i över en vecka hittade utan problem 2 röda och ett grönt. De röda gav jag skrattretande 25 kronor för! Dessutom hamnade det en röd topp och ett par svarta highwater byxor i kassen också. Redan här kände jag på mig att det här kommer att bli en härlig dag.

En annan trevlig händelse inträffade på restaurangen när vi skulle betala notan. Servitrisen måtte haft en stressig dag för vi fick både växel och pengen vi betalade med tillbaka. Allt som allt betalade vi tre kronor för maten, som för övrigt var väldigt god!

I måndags var vi i Skara sommarland med alla barnen. De roade sig kungligt, bäst var vattenlandet med vattenrutschkanorna. Simon vågade sig på fritt fall, jag valde att åka med längs ett rör sittande på en gummibåt (när Filiph inte vågade står morsan till tjänst). Oliver roade sig med lillasyster i kottedammen där det fanns modell mindre grejer att ägna sig åt.

Oliver gillade även karusellerna som han fick åka med vuxen (läs mamma) och tjatar redan om Liseberg. Här kommer ett kort på alla fyra vid nöjesparken.

Glad midsommar!

Önskar jag allihopa därute. Här vräker regnet ner och solen lyser med sin frånvaro. Med andra ord är det som det brukar vara på midsommarafton! I år är det första året på många år som jag inte har krans i håret, det är helt enkelt för ruggigt för att ta sig ut och plocka blomster. Lilltösen är belåten med att vara utan också, kan jag tro. Dagen har varit lugn, vi har fikat hos en kompis och intagit sillen och jordgubbarna hemma. Jag har gjort två spurtrundor ute för att hämta gräslök och dill till middagen. Väl inne torkar både hår och kläder igen och jag tänker inte fresta vädergudarna med några mer projekt utomhus. De enda som festar utomhus är våra mördarsniglar som har varit i farten hela dagen, resten av våra grannar håller sig inomhus eller sitter i partytält alternativt uterummet. Det är vid sådana här tillfällen som jag inser varför vi ser mängder med nya uterum varje år, folk tar helt enkelt det säkra före det osäkra.



Igår passade vi på att grilla medan vädret fortfarande var fint. Det var en ljuvlig kväll och vi satt ute på baksidan under vårat tak. Just då dryftades tanken på att låta sidorna på altanen vara öppna för "nu var det ju så fint precis lagom". Idag skulle man minsann ha tätt runt uterummet för att uppnå lagom temperatur!

Nalle Puh

Måste bara visa vad jag hittade igår. Jag bara smälter...var bara tvungen att ha dem. Funderar på att byta skinn här till något mer somrigt. Kanske något med Nalle Puh, då jag har laddat ner massor med olika bilder till bildspelet som bara ligger och väntar på att bli använda. Vad tycker mina läsare, går Puh ihop med Grodan eller inte? Jag har för övrigt letat efter grodor som matchar min personlighet, men det är svårt att hitta någon som känns som mig. De jag har hittat är antingen för fula eller för roliga. Många av dem sitter på näckrosblad jämte en prinsessa och det är inte riktigt den bilden jag är ute efter att förmedla.

Sommarlovet är här!

Sommarlovet är här och barnen är lediga. Jag smygkollar på sommarmorgon med dem varje dag och årets sommarmorgon verkar vara en uppföljare fjolårets. Lite halvhysteriskt, men ändå lite småkul mellan varven. De stora barnen gillar Tintin, serierna tycker de är sådär. Jag kan nog hålla med dem i det fallet. Skulle önska att serierna vände sig till en yngre publik och framför allt något annat än de trista australiensiska som påminner om varandra. Helst något som även vänder sig till killar och inte bara tilltalar tjejer. Det finns ju svenska serier som är poppis som de gott och väl kunde sända istället för textade, då kunde alla kolla och följa. Mina killar har svårt för känslosamma grejer och gillar mer action. Allt med sport faller också bort. En serie som skulle passa bra skulle innehålla spänning och äventyr utan att för den skull vara löjlig. Alla mina barn gillar Lilla jönssonligan så något sådant skulle gå hem garanterat!

Själv har jag harvat igenom skolavslutningar och avslutningar med respektive klasser och ett föräldramöte under den senaste veckan. Pust! Nu ska det förhoppningsvis inte bli något mer innan till hösten igen. Jag kämpar vidare med Louises bildspel och här är den senaste bilden i raden. Kvar återstår endast augusti, september och oktober.

En blomma till mina läsare

Skickar en blomma till mina underbara bloggläsare som tröstar mig.
Idag är det dessutom skolavslutning för Simon och Filiph så det passar bra med lite blommor. Igår var vi och tittade på studenterna som åkte förbi i pyntade bilar,cabbar,båtar och flak. Ack ja, nog minns jag hur det var "när den ljusnande framtid är vår". Nu sitter min framtid på filten jämte mig och funderar över vad de ska åka i när de tar studenten!
Ibland känns det som om det räcker med att sluta ögonen ett ögonblick och flera månader har mystiskt försvunnit under den tiden. När jag var barn var sommarlovet nästan en evighet, numera svischar det förbi på nolltid. Bäst att genast börja njuta för att hinna med!

Fredagen den 8 juni

Nu vilar Elvis för evigt och i fredags gick allt som planerat. Jag fick åka till Simons skola för att han ville säga hej då ordentligt. Det var jobbigt både för han och för mig, inombords tänkte jag mig tillbaka till den dagen vi skulle avliva min första hund. Jag var två år äldre än Simon och hade aldrig varit utan hund i hela mitt liv! Vi skaffade ny hund ganska snart efter det, men jag hade inte alls samma känsla för honom. Så här i efterhand tror jag att vi skaffade ny hund för snart och jag hade inte hunnit sörja färdigt än.
Elvis anade ingenting och dog omedelbart, vilket tröstar mig. Han var så liten efteråt och vägde knappt ingenting tycktes det mig. Hela vägen hem forsade tårarna och det blev inte bättre när jag la honom i gropen som jag gjort iordning. På något vis kändes det viktigt att han låg fint där nere så jag rullade ihop honom precis som han älskade att ligga och sova. Vid det här laget strömmade tårarna så fort att linserna nästan åkte ur. Jag plockade en bukett blommor och ställde dit. Lite senare på kvällen fick jag stenen jag beställt och la dit även den. Nästan varje dag går jag ner till stenen och tittar till den och det känns som en tröst som om han fortfarande vakar över oss. Han saker har jag ställt upp på vinden för det känns så fel att slänga bort dem. Igår när jag satt ute på altanen kunde jag se framför mig hur Elvis låg i sitt hörne, men när jag tittade dit var det tomt. Ibland tycker jag mig höra hans tassande på golvet, ibland hans skall på utsidan. I sinom tid kanske det blir lite bättre, men just nu känns det oerhört tomt.



I helgen bestämde vi oss för att tälta en natt för att skingra tankarna lite. Här nedan är lite bilder från när vi provade att sätta upp tältet i trädgården och från i helgen. På bilden syns även min mamma, många säger att vi är mycket lika.

Vi ses i Nangijala

Så nalkas då sommaren äntligen och temperaturen stiger högt upp på termometern. Nu när allting spirar känns det därför ännu sorgligare att ta farväl av en god vän. Under våren har vi umgåtts lite intensivare än vi brukar och tecknen har kommit slag i slag efter varandra. Jag tog de första signalerna som en tillfällig svacka, på våra promenader när han inte orkade trava framför mig hela vägen hem. Tänkte att han bara var lite trött, men på något vis visste jag vad som väntade. Alla som har haft ett djur vet när timmen är slagen. Elvis har under den senaste månaden blivit tröttare och tröttare när vi har varit ute. För ett tag sedan ville han inte gå ut och kissa på kvällen, han bara låg innanför dörren och tryckte. Mannen fick bära ut honom och på den vägen är det. Vissa dagar är han precis som förrut, men för det mesta ligger han bara och sover. Den senaste veckan har han kissat inne två gånger, han som innan har kunnat hålla sig en hel dag. Jag tycker mig se att han går nerför trappan med försiktiga steg precis som om det gjorde ont eller vållade besvär och jag har förstått att åran tid tillsammans är över.
Imorgon förmiddag är det dags att ta farväl för alltid. Känslan jag har nu är lika svår varje gång det händer och är faktiskt en av de få nackdelar som det innebär att vara hundägare. Den enda trösten är att han inte behöver plågas eller ha ont mer och jag hoppas att det är rätt beslut jag tar.

Dagens ops!

Blir faktiskt lite glad när jag kollar expressen idag. Fotot nedan bevisar varför jag inte vill ha stringtrosa mer och med tanke på bilden kanske fler än jag skulle må bra av att övergå till hipsters. Fast jag gillar formen på rumpan, min ser nästan likadan ut så tydligen hjälper det inte att köpa sig skönhet (fniss). Äntligen en flicka med lite kött på benen och jag kan numera betrakta mig som innetjej igen!!

Här kommer överdelen av kändisen! Givetvis Britney Spears.

Var god dröj!

Idag är jag upprörd! Sanningen att säga är att jag har varit upprörd i över en vecka. För fyra månader sedan skickade jag in lilltösens dagisansökan. Kommunen har alltså 4 månader på sig att ruska fram en dagisplats. I förra veckan kom svaret; vi har fått dagisplats från och med den 5 september. Problemet är bara att jag ska börja jobba den 5 september, inte ägna två veckor åt inskolningen. Mitt datum på lappen jag skickade in lyder 13 augusti och från det datumet hade jag tänkt att ha inskolning för lillan och sedan en veckas inskolning på jobbet för mig. Då skulle jag ha kunnat hoppa på mitt schema den 5 september. Nu rasar den planen ihop som ett korthus.

Kommunen hävdar att dagiset har så många inskolningar att de måste dela upp dem i grupper och jag har då hamnat i sista gruppen! Faktum är att jag ger blanka den i hur många inskolningar dagiset har, bara min tidsplan fungerar!! Jag undrar i mitt stilla sinne (inte) hur många företag som skulle kunna leva på den filosofin att;Nej, vi har för mycket att göra så tyvärr kan du inte få dina varor i tid...och vi kan inte heller kompensera dig för obehaget.

Gahh...jag blir så trött på denna kommun att jag har lust och strypa dem. Som det ser ut nu får jag antingen börja med att ta semester eller att sambon får plocka utav sina föräldradagar. Ingen utav oss är särskilt nöjda med det alternativet. Jag hade önskat att kommunen kunde ta sitt åtagande lite mer allvarligt då man som förälder inte har några andra medel än att anpassa sig.
I nuläget tycker de att jag är oresonlig, men jag anser att jag har uppfyllt mitt åtagande och resten är upptill kommunen att ordna. Kan man inte ordna det måste man ersätta vederbörande eller se över sina rutiner. Något jag har påpekat varje gång jag ska ha in ett nytt barn på dagis. Bristen på platser har funnits sedan 10 år tillbaka, det vore inte idé att ändra dem till något som fungerar bättre? Varför ska jag som förälder behöva lösa kommunens brist på personal genom att ta semester för att lösa deras ekvation! På de flesta andra jobb anställs personal efter behov, kanske skulle det lösa en hel del av bekymren.