Kyrkobesök

I helgen har jag varit på dop vilket alltid är en trevlig upplevelse. Den här gången lyckades vi dessutom lämna barnen på annat håll och kunde ohämmat njuta av kyrkolugnet och festen efteråt.
I kyrkan betraktade jag de vackra takmålningarna, tänk att måla något så vackert upp och ned i den takhöjden! Tanken svindlar, jag som inte gillar att måla fönstret hemma på gaveln dit upp är det bara 3 meter. Kyrkans höjd måtte vara minst det dubbla!
Något annat som fångar min tanke är diakonissans klädsel. Varför har alla diakonissor fotriktiga skor lagom långa kjolar och slätstrukna tröjor/blusar? Handlar dem sin kyrkoklädsel på ett särskilt ställe eller följer de någon hemlig dresscode som vi andra inte vet om? Diakonissorna har dessutom ett milt uttryck i ansiktet och ser oftast äldre ut än de egentligen är. Jag misstänker att de är precis sådär milda som de ser ut. Det ingår i yrket, likaså de avmätta kläderna. Jag själv betraktar mig som kristen i botten och skulle mycket väl kunna tänka mig att arbeta som diakonissa om det nu inte vore för kläderna...En diakonissa klädd i jeans i kyrkan, är det överhuvudtaget möjligt? Eller kanske en klarröd åtsittande topp på sommaren? Slipinsandal med paljetter på? Kanske i en större stad, men här tror jag det vore fullkomligt omöjligt.
Det finns ett problem till och det är att jag inte kan sjunga! Jag har än så länge inte stött på en diakonissa som inte kan sjunga. De flesta kristna jag känner sjunger i kyrkokören och har inga som helst problem att hänga med i psalmerna. Själv har jag aldrig ens vågat tanken på att sjunga i kör, jag sjunger falskt som en kratta. Ändå undrar jag över om jag nu skulle våga mig på det, skulle de anta mig i kören? Det borde ju vara så, eller kanske får man en intensivkurs i sjungandets konst!
Tacka vet jag trosbekännelsen, för den behöver man inte sjunga utan bara rabbla högt och orden sitter lika bra som den dagen jag konfirmerades!