Hörde i dag på nyheterna att Anna Nicole Smith hade dött. Funderade hur konstigt livet är.Jag tyckte inte det var länge sedan som hon stred för arvet efter sin make.Hon förlorade och nu är även hon borta. Undrar om hon hade blivit lyckligare med alla miljonerna eller om det inte hade hjälpt alls. Tänker även på hennes förlust när sonen gick bort och hur hemskt det måtte ha känts. Nu finns det bara en liten flicka kvar på fem månader som står utan mor. Det står i tidningarna att det antagligen var droger inblandat. Jag fattar inte riktigt det här med att vara småbarnsförälder och sen att man lever som man gjorde innan. I USA kanske man inte ammar så det går över i bröstmjölken, men ändå. Har lite svårt att lämna bort Louise och hon är 1,5 år gammal! Varför är det fel och ta hand om sina egna barn? Vem förutom kändisarna kan enkelt lämna bort guldklimpen när andan faller på? Jag vet att inte alla gör så, men en hel del behandlar barnen som någon trevlig grej som man inte behöver ta hand om i alla lägen. I Annas fall om det nu var droger kanske det var lika bra att mormor fanns med tösen.
Någon annan som jag följer med intresse är Britney Spears, inte för att jag gillar henne utan för att vi var beräknade i samma månad och år. Skillnaden var inte så stor mellan oss i början och jag tyckte det var ganska okej och se en tjock och svullen Brittan. Inte heller hon höll igen på maten. Sen sprack det när hon fick kejsarsnitt i september, medan jag födde några dagar efter tiden i slutet på oktober. Strax efter jag kommit hem från BB läste jag om att hon var gravid igen! Jag hade knappt hunnit med att avsluta avslaget och min mens lyser fortfarande med sin frånvaro(inget jag sörjer). Följde med spänning graviditeten och läste skvallerblaskor. Nu började det uppstå fnurror på tråden.
Jag hade kunnat förutse det, ett barn är tufft, två barn tätt är ungefär som att befinna sig i en krigszon hela tiden. Det finns människor som påstår att 2 år mellan barnen är lagom och de har inte haft några bekymmer, men de är ganska så få. Två blöjbarn gör så att man äter i skift, sover i skift och man har noll tid över till varandra. Funkar inte relationen innan så lär den ju inte bli bättre sen heller. Förresten poängen med att skaffa barn tätt är;att man tjänar ekonomiskt på det, man kan återanvända alla kläder och som syskon har de jättekul efter de tre första jobbiga åren. Jag har själv två killar som det skiljer 2 år på.
Tillbaka till Brittan. Sen bestämde de sig för att gå isär. Tycker att den där Kevin verkar vara en riktigt looser som bara glider runt på ett räkskal. Så långt är allt ok, men sen säger Britney att hon har varit gravid och mammaledig i två år och nu är det hennes tur att festa. Haha den chansen blåste alla vi andra redan vid barn nr1 ungefär samtidigt som vi tittade på gaviditetsstickan. Britney livet innan barn går inte att få tillbaka! Har man skaffat barn måste man ta hand om dem eller i bästa fall dela vårdnaden med pappan. På så vis kan du få en vecka barnfritt och en med barn precis som alla andra skilda föräldrar.
Hade du bara haft lite dj*anamma i dig Britney så hade du gett Kevin en spark i ändan,tagit med dig barnen och börjat spåna på en mer mogen karriär. I artiklarna skulle det stå att du nu ska klara dig själv och att du jobbar med seriöst musikmaterial. Vid några väl valda framfrädande skulle du sedan bära snygga och propra kläder värdiga en riktig kvinna för att sedan försvinna innan midnatt. När journalisterna frågar varför du lämnar stället så tidigt blir svaret att du längtar efter de små.
Det finns ju faktiskt en mängd kändisar som både har barn och har en bra karriär på samma gång. För att nämna några Madonna, Johnny Depp, Tom Cruise & Katie,Gwen Stefani och Kate Hudson.
fredag 9 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar