Föregå med ett gott exempel, är numera mitt motto. Det finns massor av saker som jag inte ägnade en tanke åt för några år sedan, men nu gör jag det varje dag. Sådana saker som att alltid använda reflex och cykelhjälm är viktigt speciellt om man har barn. Mina barn har ju bara en mamma, det får inte hända mig något. Dessutom så tar barnen efter föräldrarnas beteende. Det är dags att syna sig själv i fogarna. Jag röker eller snusar inte vilket minskar risken för att mina barn kommer att bli rökare med åtminstonde 50 %. Visst finns det chans för rökarnas barn också, men hur har du som röker tänkt att motivera ditt barn att inte göra det? Jag tror att det är effektivare att avstå själv än att förbjuda något du själv gör. Vidare använder jag alltid säkerhetsbälte och ingen utav barnen åker någonsin utan, de skulle inte ens komma på idén. De stora pojkarna plockar undan sina tallrikar och hjälper till med att städa. Bägge knorrar, men sen när de är stora kommer åtminstonde deras flickvänner att tacka mig för besväret!Svordommar är en annan stötesten som jag försöker att inte nyttja alltför ofta. På sista tiden har jag funderat lite över minsta flickan och hur jag ska hantera den kvinnliga sidan hos henne. Sådana frågor har aldrig varit aktuella med 3 killar innan och de får lära sig här att hjälpa till med både manliga och kvinnliga uppgifter. Jag är stolt över lilla Louise och hon är mammas flicka, leker med dockor och bläddrar gärna i bilderböckerna. Hon är en flick flicka bland alla pojksaker som här finns har hon letat upp flicksakerna och leker endast med dem. Egentligen borde jag redan nu lära henne värdet av att synas och vara liet grabbig, men det bär mig emot. Tids nog kommer hon att få bekanta sig med bilen, gräsklipparen och garagets hemligheter. Jag försöker att inte dalta med henne, men till och med pojkarna daltar. Dessutom är det roligt att sticka dockkläder och titta på glittriga smycken och sesskronor istället för att bygga Star wars lego och spela trista spel som innefattar biljakter!
Jag ska däremot försöka förmedla att insidan är viktigast och att man får vara nöjd med sig själv så länge man är frisk. Under tösens uppväxt ska hon inte behöva se mig banta eller kritisera mig själv. Jag hoppas det ska stärka henne att våga tro på sig själv. Under resans gång hoppas jag kunna uppmuntra denna lilla dam till att utvecklas till en självständig och fritänkande kvinna som inte är rädd för konkurrens. Tills vidare får hon ha glittriga hårspänne och rosa klänningar bara för att det är så fint!
tisdag 6 februari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar