Semester och träning

Jag var rätt nervös över att köra nästan 40 mil och hur det skulle påverka hälsenan. Klokt nog hade jag provat att köra en lite längre sträcka innan och det kändes rätt bra förutom att foten svullnade upp lite trots att jag använde stödstrumpan. Det gjorde den under Ölandstrippen också, men annars gick det förvånansvärt lätt. Vi fick hjälp att sätta upp förtältet då jag fortfarande var rätt öm i handen. Campinglivet passar annars rätt bra ihop med att träna hälsenan på. Varje dag gick jag två rundor runt campingen i lugnt tempo något haltande. Träningsprogrammet utfördes morgon och kväll enligt alla konstens regler. Sedan var det ju det här med att bada...Varmt och gott som det var gick vi ner till stranden redan den första dagen. Jag hade mina gympadojor på hela vägen ner och sedan badade jag med hjälp av en krycka i höger hand. När jag hade kommit ut till midjan hände något magiskt. Jag kunde gå normalt utan att halta. Därefter badades det varje dag, det besvärliga var att ta sig ner till vattnet. Rätt snart övergav jag mina skor och satte på mig foppatofflorna som var så breda att de inte sjunker ner i sanden på samma vis som ett par vanliga skor. Det gällde att sätta foten precis så hälen hängde i luften eller gå på tvären med foten vilket gör att tyngden fördelas över hela foten. Då jag hade tagit bort stygnen badade jag precis som jag alltid har gjort. I vattnet passade jag även på att sparka med benen upp och ner för att öka blodcirkulationen, stå på ett ben och göra lätta tåhävningar samt att simma kortare sträckor. Promenaderna vållade en viss smärta under hälen som till slut gjorde att jag inte orkade ha skorna på längre. Jag tror att upphöjningen har frestat på slemsäckarna så mycket att de har blivit inflammerade. Därför började jag gå i sandalerna redan efter tre veckor istället för fyra. Sandalerna går även att justera åt alla håll vilket kändes bra då de andra skorna tryckte för att jag var svullen. Efter två veckor som vi var iväg gick jag såpass fort att jag inte sackade efter den övriga familjen när vi var ute och gick. Något jag också skippade helt var stödstrumpan. Det går inte att vara på en sandstrand med en sådan på och svullnaden blev lite mindre för varje dag som gick.