Aj aj aj vad det bultar och det bankar!

Att tänja ut en hälsena lite känns inte så mycket, men att tänja lite mer det känns. Förra veckan hade jag ont i hälen så ont att jag googlade frenetiskt på orsaken. De flesta svar jag hittade relaterade till löpning med fel skor eller hälsporre problem. Inget av detta har jag haft problem med innan och man kan knappast kalla mina promenader i lugnt tempo för löpning. Jag kan ju inte gärna sluta röra på mig för då läker inte hälsenan! Därför bet jag ihop och körde på som vanligt och se smärtan gav med sig efter ett par dagar.Kanske var det de nya övningarna som triggade igång problemet även om det verkar lite underligt. Ont i varierande grad hade jag iallafall i nästan en vecka innan de la sig något. Smärtan flyttar runt under hälen, på sidorna, på hälsenan längst ner och på hälsenan längst upp lite beroende på vad jag gjort under dagen. Jag har även cyklat på motionscykeln några gånger och förra fredagen kändes det så bra efteråt att jag gick en rask promenad efteråt. Så rask att jag kom upp i den farten jag hade innan allt hände, alltså så fort att den ena foten är i luften hela tiden på gränsen till lätt jogging. Det var så skönt just då, lite senare på kvällen började det dunka där hälsenan gått av. Lite surt, det är så roligt att få upp flåset lite för konditionen den ligger i botten!I tisdags var jag hos sjukgymnasten igen och fick nya övningar. Tåhävningarna ökades på till 30x3 och sedan ska jag göra tåhävningar med bägge fötterna som innan, men sedan lyfta på vänster fot och gå ner på höger sakta 10x3. Gå upp på trappsteg och ner gärna lite fort i 1-5 minuter, gå på tå åt alla håll i 1-5 minuter, gå på mjukt underlag med höga knän eller lätt jogg i 1-5 minuter, balansera med ett ben på balansplattan. Plus mina gamla gummibandsövningar och vifta på tårna,pumpa med foten utan motstånd för att få igång cirkulationen samt göra stretchningarna efter tåhävningarna. Jag visade även hur det ser ut när jag försöker gå nerför en trappa och det visar sig vara hälsenan som ännu är för kort för att jag ska kunna ta ut steget. Gå på tvären funkar och det får jag fortsätta med ett tag till. På kvällen har jag så ont i senan efter att jag gjort de nya övningarna att jag återigen haltar. Det gör så ont att jag inte kan ligga bekvämt när jag ska sova. Den här smärtan är sådan som jag trodde att det skulle bli i början inte nu. Oroar mig för att det har gått av något, men jag känner att hälsenan sitter fast. Vaknar på morgonen och gör gummibandsövningarna som jag alltid gör innan jag går upp annars haltar jag så dant. Det är den första gången som jag inte går som kapten Krok på väg till toaletten fast det fortfarande känns ont i benet! På förmiddagen passar jag på att ta en runda ut i skogen, men först köper jag ett par nya stövlar. De gamla får jag inte ner högerfoten i de är alldeles för smala och sen ser jag att de har spruckit också. Jag går en en runda som jag har gått många gånger innan, men upptäcker nu hur svårt det är att avgöra hur långt ner det är till marken i högt gräs och i mossar. Det är lätt att halka i den blöta marken och jag har fullt sjå med att se vart jag sätter fötterna. Jag känner mig stel och otränad och långsamt går det, fast man ska ju ta det lugnt när man är ute på svamptur. Så länge jag håller mig på stigen går det bra, men svampar växer tyvärr inte bara längs stigen så jag viker av in i skogen dock inte på måfå. Så här tidigt växer det bara kantareller här och jag vet vart de finns. Vad jag inte riktigt tänkte på var hur kuperat här är jag får gå på tvären både upp och ner i backarna då hälsenan inte alls har lust att samarbeta. Några tåhävningar, gå på mjukt underlag eller balansera kan jag med gott samvete hoppa över idag. Jag är synnerligen trött när jag kommer tillbaka efter två och en halv timme, resten av dagen linkar jag fram hemma. Torsdagen ägnar jag åt att städa och röja och har ett rätt gott tempo hela dagen. På eftermiddagen går vi en promenad hela vägen in till Kinna och tillbaka och för första gången blir jag inte trött utan orkar hela vägen hem utan att halta. Hemifrån är det ca 1,5 km till Kinna. Kanske är det så att hälsenan inte har töjt sig så mycket innan förrän nu därav smärtan, men bara det funkar är jag beredd att möta den!

Återbesök hos sjukgymnasten

Väl hemma igen efter tre veckor bokade jag en ny tid hos sjukgymnasten. Den här gången fick jag samma tjej som vid det första tillfället. Under det andra återbesöket hade hon semester och jag fick en annan tjej. Nina heter min sjukgynmast. Jag fick berätta vad jag hade gjort och hur övningarna går samt visa hur jag gör dem. Hon tyckte det var jättebra att jag övar i vattnet och det får jag gärna fortsätta med. Övningarna såg också mycket bra ut och hon var även nöjd med hur jag går. Jag fick två nya övningar att stå på ett ben på en balansplatta och att göra tvåhävningar med bägge fötterna 20 x2, samt två strechövningar till det. Den ena strechövningen gick bra, men den andra hon visade begrep jag hur jag skulle göra men benet vägrade. Jag fick en annan lite lättare då. Sedan kunde jag prova att cykla på motionscykel i 5 minuter med lätt motstånd. Jag provade och det kändes riktigt tufft. Om två veckor ska jag dit igen och då väntar nya utmaningar.Fortfarande har jag svårt för att gå nedför en trappa samt att det inte har blivit mindre ont i hälen. Ibland säger barnen att jag inte haltar alls utan att jag går som vanligt, men jag blir också trött mycket fortare. Efter att ha gått och stått upp i några timmar är benet stumt, svullet och hälsenan stramar rejält vilket leder till att jag linkar.

Semester och träning

Jag var rätt nervös över att köra nästan 40 mil och hur det skulle påverka hälsenan. Klokt nog hade jag provat att köra en lite längre sträcka innan och det kändes rätt bra förutom att foten svullnade upp lite trots att jag använde stödstrumpan. Det gjorde den under Ölandstrippen också, men annars gick det förvånansvärt lätt. Vi fick hjälp att sätta upp förtältet då jag fortfarande var rätt öm i handen. Campinglivet passar annars rätt bra ihop med att träna hälsenan på. Varje dag gick jag två rundor runt campingen i lugnt tempo något haltande. Träningsprogrammet utfördes morgon och kväll enligt alla konstens regler. Sedan var det ju det här med att bada...Varmt och gott som det var gick vi ner till stranden redan den första dagen. Jag hade mina gympadojor på hela vägen ner och sedan badade jag med hjälp av en krycka i höger hand. När jag hade kommit ut till midjan hände något magiskt. Jag kunde gå normalt utan att halta. Därefter badades det varje dag, det besvärliga var att ta sig ner till vattnet. Rätt snart övergav jag mina skor och satte på mig foppatofflorna som var så breda att de inte sjunker ner i sanden på samma vis som ett par vanliga skor. Det gällde att sätta foten precis så hälen hängde i luften eller gå på tvären med foten vilket gör att tyngden fördelas över hela foten. Då jag hade tagit bort stygnen badade jag precis som jag alltid har gjort. I vattnet passade jag även på att sparka med benen upp och ner för att öka blodcirkulationen, stå på ett ben och göra lätta tåhävningar samt att simma kortare sträckor. Promenaderna vållade en viss smärta under hälen som till slut gjorde att jag inte orkade ha skorna på längre. Jag tror att upphöjningen har frestat på slemsäckarna så mycket att de har blivit inflammerade. Därför började jag gå i sandalerna redan efter tre veckor istället för fyra. Sandalerna går även att justera åt alla håll vilket kändes bra då de andra skorna tryckte för att jag var svullen. Efter två veckor som vi var iväg gick jag såpass fort att jag inte sackade efter den övriga familjen när vi var ute och gick. Något jag också skippade helt var stödstrumpan. Det går inte att vara på en sandstrand med en sådan på och svullnaden blev lite mindre för varje dag som gick.

En olycka kommer sällan ensam

Ibland har man otur gånger två därav att skrivandet kom av sig lite. Dagen d för sjukgymnastbesöket ägnade jag mig åt lite hederligt ogräsrensande, trädgården har nämligen varit lite åtsidosatt under gipsperioden. Det tänkte jag råda bot på under förmiddagen. Äldsta sonen låg inne och kollade på film och de andra små var hos farmor och farfar. För att inte fresta på foten och hälsenan för mycket stöttade jag mig med handen på en lampa som står mitt i landet. Den var lagom i höjd att lägga handen runt, men det skulle jag aldrig ha gjort om jag anat följden. Helt plötsligt brakar det till och glaskupan spricker, något snopen rycker jag till mig handen som nu har färgats röd. Snabbt ser jag att jag har skurit upp området nedanför tummen och att det behöver sys.Rusar in till sonen med handen lyft och lämnar ett blodspår efter mig. Givetvis är det den sonen som inte tål att se blod som är hemma! På något vis lyckas vi sätta på kirurgtejp plåster och virar in handen i ett tjockt lager torky-papper innan jag kör iväg till vårdcentralen.Där går det som tur är ganska fort innan jag kommer in till en sköterska först och sedan kommer en läkare. Det är som tur inget annat som är av mer än ett rejält sår som sys ihop efter helvetesbedövningen med 4 stygn. Sedan får jag ett paket med vitt runt handen med uppmaning att ta det lugnt. Det innebär vila för vänster hand, den handen jag har kryckan i. Det kommer jag inte att kunna ha i fortsättningen. Inte heller bada på två veckor, men köra bil till Öland är okej som tur är. Bada kan du göra säger sköterskan, men handen får du ha i luften. Det låter ju bra och jag blir inte ens upprörd över hela den här historien, två veckor är en piss i havet om man jämför med hur lång tid det tar för hälsenan att läka! Besöket hos sjukgymnasten blir intressant, egentligen ska jag ju använda mig av en krycka vilket ju nu inte går. Därför får jag lära mig gå utan stöd vilket både kan underlätta eller försvåra. Jag får också höra att jag inte får bada då det är sandstrand och där får jag inte gå utan skor. Inte heller är det läge att cykla, inte ens tandem som jag föreslog lite skämtsamt. Jag frågade om det var okej att bada i bassäng, men hon tyckte halkrisken var för stor och några andra övningar än de som jag har kunde inte komma på tal. Det enda nya jag fick göra var att balansera på en fot och jobba med övningarna med motstånd, vilket innebär en gummisnodd.