Jag har fått en förfrågan på hur man byter bakgrund och det är lättare än man tror. Min bloggersida utgår ifrån en av bloggers orginalsidor. Det är den med den bruna mönstret i bakgrunden. Jag har valt denna eftersom jag gillar hur den är uppbyggd. För att ändra bakgrunden till något man själv valt måste man gå in under html och där hittar man förhoppningsvis en rad där det står background på. I mitt fall finns det redan ett mönster eftersom bakgrunden är mönstrad. Jag laddar sedan upp mina bilder på tinypic. och byter ut den orginalbakgrunden till min egna samt använder mig av repeat om man vill att mönstret ska upprepa sig. På tinypic kan man välja att få "direct link for layout" och det använder jag mig utav sen kopierar man den texten och klistrar in den under backgroundsstället. Först ska man givetvis ta bort det som står där vilket i mitt fall är en bild. Samtliga grejer går att byta ut på liknande sätt, alltså man letar upp ett ställe i htmlkoden där det står en färg eller en bild och byter ut den mot det man vill ha istället.I början händer det att det blir fel, men det går att "preview" innan man bestämmer sig och man behöver inte spara förrän det blir bra. Har man dessutom sysslat med hemsidor och koder så känner man snart igen sig för måga av koderna är desamma.Tänk på att om man byter färger i htmlkoden så hänger de inte med om man skulle vilja byta template senare. När jag håller på och ändra så har jag en testsida som jag grejar med. Det tar ett tag innan jag blir nöjd, det kan vara bra så inte sidan ser för skum ut under uppbyggnad.
Lycka till därute!
Lättast är att välja en "orginal- blogger" fast gillar man att variera sig så finns det färdiga "templates" som man kan ladda hem och byta ut orginalet mot.
tisdag 23 oktober 2007
fredag 19 oktober 2007
Nytapetserat
Lovade ju att lägga upp lite bilder på Olivers nya rum och här kommer de lagom till helgen. Jag tänkte även slänga in ett kort på de äldre barnens rum, men de får allt ta och röja upp lite först.
tisdag 16 oktober 2007
Könsfixering
Ännu en vecka har kommit igång och lilltösen har feber och hostar. Själv är jag tät i näsan och har ont i halsen så jag har tagit ledigt från jobbet för att kurera oss. I fredags fick Oliver upp sina nya tapeter och jag har köpt gardiner och överkast till honom också. Visar en bild på det lite senare i veckan.
Jag har precis läst ut Dotter önskas av Katerina Janouch och trodde att det skulle vara en bra bok för mig med 3 killar och en liten tjej sist i kullen. Till min förvåning blev jag bara irriterad och arg. Det är en sak att önska sig ett kön på det ofödda barnet, men om det sen inte blir vad man tänkt sig så spelar det mindre roll iallafall om det är första barnet. Vid barn nummer två kanske det känns lite tuffare, men det är inte så att världen går under för det. Huvudpersonen i boken blir så besatt av att få en dotter att hon undviker andras småflickor och tänker i stort sett inte på något annat än att skaffa en dotter. Det är så man ryser vid tanken!
När jag väntade mitt första barn ville jag ha en dotter, men det blev en son. Lite besviken var jag, men han var stor stadig och åt som en häst och vållade mig aldrig några bekymmer under spädbarnstiden.Dessutom var han hur charmig som helst. När nummer två anlände var jag så inställd på att få en pojke att vi aldrig ens hade något flicknamn på lager. Det blev en liten pojke till,helt annorlunda än nummer ett. Förlossningen gick snabbt och jag plockade upp han själv i famnen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan fick han en släng av gulsot och fick ligga i sin plastlåda och sola med en konstig dyna på ryggen. Han fick bara plockas upp då jag skulle amma och jag grät floder över att det inte skulle gå bra. Två dagar senare kunde vi åka hem och jag var stolt tvåbarnsmor inom loppet av två år.
Fem år senare var det dags för nummer tre och visst hände det att jag sneglade över till tjejsidans kläder, men inte vågade jag köpa något i rosa. Hela graviditeten påminde om de tidigare så jag var inställd på ytterligare en pojk och så blev det.
Sista graviditeten var inte planerad och jag var osäker på om jag ville ha fler barn, allting kändes så rörigt just då. Fast på något vis så kändes det helt rätt att behålla barnet ändå. Barnet i magen for runt och vände sig både på tvären och med rumpan neråt innan det slutligen 14 dagar innan förlossningen låg stilla med huvudet ner.Vi var inne på förlossningen på två vändningsförsök, men båda gångerna hade barnet vänt sig tillrätta själv och vi fick åka hem. Jag undrade vad det var för lustig krabat jag hade i magen och funderade över om det kunde tänkas vara en flicka. Säker vad jag aldrig, men det var en annorlunda känsla som gjorde att jag anade att det kunde bli en flicka. Glädjen efter förlossningen var stor,allt hade gått bra och jag hade fått en flicka. Fast i ärlighetens namn hade jag nog blivit lika glad för en pojke till. Det tog mig nästan tre månader innan jag vågade mig in på den "rosa avdelningen" för att handla och det känns fortfarande lite skumt att jag har en tjej. Omgivningen har också synpunkter på att jag "till slut fick en tjej" och "det måste väl vara roligt". För min del hade jag gärna haft 4 pojkar likaväl som 3 pojkar och 1 tös. Inte heller har det svidit i hjärtat på mig när andra har fått flickor utan det har känns spännande att handla tjejkläder till dem. Nu när jag har en egen tjej är det lätt att falla för frestelsen att köpa hårsnoddar och strumpebyxor. Louise hatar hårsnoddar, men förr eller senare kanske de kommer till användning!
Jag har svårt att förstå denna fixering vid könet och gillar tanken på att vi alla är unika individer. Det är maffigt att tänka på att mina barn går runt med hälften av mina gener som kommer att föras vidare. Fantastiskt att de alla har legat i min mage och hur de kan vara så olika fast samtidigt syskonlika. Det är sådant som förundrar mig och gör mig lyckligt lottad.
Jag har precis läst ut Dotter önskas av Katerina Janouch och trodde att det skulle vara en bra bok för mig med 3 killar och en liten tjej sist i kullen. Till min förvåning blev jag bara irriterad och arg. Det är en sak att önska sig ett kön på det ofödda barnet, men om det sen inte blir vad man tänkt sig så spelar det mindre roll iallafall om det är första barnet. Vid barn nummer två kanske det känns lite tuffare, men det är inte så att världen går under för det. Huvudpersonen i boken blir så besatt av att få en dotter att hon undviker andras småflickor och tänker i stort sett inte på något annat än att skaffa en dotter. Det är så man ryser vid tanken!
När jag väntade mitt första barn ville jag ha en dotter, men det blev en son. Lite besviken var jag, men han var stor stadig och åt som en häst och vållade mig aldrig några bekymmer under spädbarnstiden.Dessutom var han hur charmig som helst. När nummer två anlände var jag så inställd på att få en pojke att vi aldrig ens hade något flicknamn på lager. Det blev en liten pojke till,helt annorlunda än nummer ett. Förlossningen gick snabbt och jag plockade upp han själv i famnen. Det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan fick han en släng av gulsot och fick ligga i sin plastlåda och sola med en konstig dyna på ryggen. Han fick bara plockas upp då jag skulle amma och jag grät floder över att det inte skulle gå bra. Två dagar senare kunde vi åka hem och jag var stolt tvåbarnsmor inom loppet av två år.
Fem år senare var det dags för nummer tre och visst hände det att jag sneglade över till tjejsidans kläder, men inte vågade jag köpa något i rosa. Hela graviditeten påminde om de tidigare så jag var inställd på ytterligare en pojk och så blev det.
Sista graviditeten var inte planerad och jag var osäker på om jag ville ha fler barn, allting kändes så rörigt just då. Fast på något vis så kändes det helt rätt att behålla barnet ändå. Barnet i magen for runt och vände sig både på tvären och med rumpan neråt innan det slutligen 14 dagar innan förlossningen låg stilla med huvudet ner.Vi var inne på förlossningen på två vändningsförsök, men båda gångerna hade barnet vänt sig tillrätta själv och vi fick åka hem. Jag undrade vad det var för lustig krabat jag hade i magen och funderade över om det kunde tänkas vara en flicka. Säker vad jag aldrig, men det var en annorlunda känsla som gjorde att jag anade att det kunde bli en flicka. Glädjen efter förlossningen var stor,allt hade gått bra och jag hade fått en flicka. Fast i ärlighetens namn hade jag nog blivit lika glad för en pojke till. Det tog mig nästan tre månader innan jag vågade mig in på den "rosa avdelningen" för att handla och det känns fortfarande lite skumt att jag har en tjej. Omgivningen har också synpunkter på att jag "till slut fick en tjej" och "det måste väl vara roligt". För min del hade jag gärna haft 4 pojkar likaväl som 3 pojkar och 1 tös. Inte heller har det svidit i hjärtat på mig när andra har fått flickor utan det har känns spännande att handla tjejkläder till dem. Nu när jag har en egen tjej är det lätt att falla för frestelsen att köpa hårsnoddar och strumpebyxor. Louise hatar hårsnoddar, men förr eller senare kanske de kommer till användning!
Jag har svårt att förstå denna fixering vid könet och gillar tanken på att vi alla är unika individer. Det är maffigt att tänka på att mina barn går runt med hälften av mina gener som kommer att föras vidare. Fantastiskt att de alla har legat i min mage och hur de kan vara så olika fast samtidigt syskonlika. Det är sådant som förundrar mig och gör mig lyckligt lottad.
måndag 8 oktober 2007
Höstens flammande färger
Tänker dela med mig av två nytagna kort som visar hösten från sin vackraste sida.
fredag 5 oktober 2007
Äntligen fredag!
Veckan som gått svischade bara till och så var den borta. På jobbet har det varit stressigt värre. Igår jobbade jag kväll och sprang runt som en skållad råtta för att hinna lägga alla i tid. Vi har fått in någon konstig diarré och jag hade hand om tvättstugan, det blev 6 maskiner tvätt under kvällen. Dagspersonalen hade inte hunnit med att tvätta upp allt på grund av tidsbrist så det släpade efter mig hela kvällen. Det mesta löste sig till slut, men jag var ganska så färdig när jag kom hem. Väl hemma skrek lilla Louise efter mamma och tutten. Fick amma henne under tiden jag borstade tänderna och vidare in i sovrummet. Hon har varit som en igel på mig hela natten!
Idag har vi haft lite bättre med tid, men jag måste säga att det vill inte till mycket förrän man blir stressad. Tyvärr är det ju inte alltid som saker och ting klaffar och det känns så här i efterhand.
De flesta som jobbar hos oss brukar tappa några kilo i början för vi går mycket om dagarna och sjukhemmet är stort. Det är byggt som en hästsko med två vingar på vardera sidan. Varje vinge har en övervåning och en undervåning emellan dessa ligger ett allmänutrymme som vi kallar för loggian. Det är en ganska så avlång korridor med "fönster in till matsalen som ligger vägg i vägg med loggian. För länge sedan så byggde man till loggian och fönsterrutorna togs ut, men man sparade väggen och hålen. Den nuvarande ytterväggen har fler fönster hela vägen vilket gör att det blir väldigt ljust och fint. I loggian har vi några bord som de boende dricker kaffe vid på fredagarna och många sitter även där under större delen utav dagen. Matsalen har vi för det mesta låst av säkerhetsskäl. För alla er som undrar vad en loggia är så hittade jag denna passande beskriving på nätet:En loggia (italienska) är täckt gång eller galleri som öppnar sig utåt.
Vi arbetar antingen på den ena vingen eller på den andra, men korridoren bort till loggian från ena änden mäter ca 60 meter. Ännu längre blir det på bottenvåningen! Sjukhemmet är ganska så gammalmodigt och det är inte mer än 3 år sedan vi fick vår första hiss, numera har vi två och de behövs! Vi pratar mycket om förändringar vi skulle vilja göra, sätta lite ny färg på vårat peronalutrymme är en grej. Tapeterna där är sedan 1970 nån gång och bildar en sommaräng, modell större blommor! Det är bara en tidsfråga innan de blir moderna igen. På avdelningarna har det skett en del och vi har fått handikappsvänliga toaletter och rymliga rum, men det återstår fortfarande en hel del jobb. På de nedre våningarna är det färdigt, men de övre är fortfarande små. En del med ljuva 70-talstapeter och så små toaletter att jag ofta slår häcken i handfatet när jag ska hjälpa en vårdtagare på med kläderna. På varje avdelning finns det en gemensam dusch, bara i de nya rummen finns det enskilda duschar.
Den stora fördelen för de boende är den hemlagade maten, som faktiskt är fantastiskt god och möjligheten att kunna komma ut i naturen på ett kick. Vi har en ramp som leder direkt ut i en underbar gammal trädgård och på baksidan av sjukhemmet finns skogen tillgänglig. På sommaren brukar vi ha fredagskaffet ute i det fria och många av våra boende satt ute idag till exempel. Sådana saker som vi friska människor ser som en självklarhet, kan te sig omöjligt för den som är sjuk och det kan vara guld värt att få komma ut närhelst man själv önskar!
Framför mig vilar nu iallafall en skön helg utan jobb och jag ska passa på att njuta av lugnet för tids nog är det dags för ännu arbetsvecka.
Idag har vi haft lite bättre med tid, men jag måste säga att det vill inte till mycket förrän man blir stressad. Tyvärr är det ju inte alltid som saker och ting klaffar och det känns så här i efterhand.
De flesta som jobbar hos oss brukar tappa några kilo i början för vi går mycket om dagarna och sjukhemmet är stort. Det är byggt som en hästsko med två vingar på vardera sidan. Varje vinge har en övervåning och en undervåning emellan dessa ligger ett allmänutrymme som vi kallar för loggian. Det är en ganska så avlång korridor med "fönster in till matsalen som ligger vägg i vägg med loggian. För länge sedan så byggde man till loggian och fönsterrutorna togs ut, men man sparade väggen och hålen. Den nuvarande ytterväggen har fler fönster hela vägen vilket gör att det blir väldigt ljust och fint. I loggian har vi några bord som de boende dricker kaffe vid på fredagarna och många sitter även där under större delen utav dagen. Matsalen har vi för det mesta låst av säkerhetsskäl. För alla er som undrar vad en loggia är så hittade jag denna passande beskriving på nätet:En loggia (italienska) är täckt gång eller galleri som öppnar sig utåt.
Vi arbetar antingen på den ena vingen eller på den andra, men korridoren bort till loggian från ena änden mäter ca 60 meter. Ännu längre blir det på bottenvåningen! Sjukhemmet är ganska så gammalmodigt och det är inte mer än 3 år sedan vi fick vår första hiss, numera har vi två och de behövs! Vi pratar mycket om förändringar vi skulle vilja göra, sätta lite ny färg på vårat peronalutrymme är en grej. Tapeterna där är sedan 1970 nån gång och bildar en sommaräng, modell större blommor! Det är bara en tidsfråga innan de blir moderna igen. På avdelningarna har det skett en del och vi har fått handikappsvänliga toaletter och rymliga rum, men det återstår fortfarande en hel del jobb. På de nedre våningarna är det färdigt, men de övre är fortfarande små. En del med ljuva 70-talstapeter och så små toaletter att jag ofta slår häcken i handfatet när jag ska hjälpa en vårdtagare på med kläderna. På varje avdelning finns det en gemensam dusch, bara i de nya rummen finns det enskilda duschar.
Den stora fördelen för de boende är den hemlagade maten, som faktiskt är fantastiskt god och möjligheten att kunna komma ut i naturen på ett kick. Vi har en ramp som leder direkt ut i en underbar gammal trädgård och på baksidan av sjukhemmet finns skogen tillgänglig. På sommaren brukar vi ha fredagskaffet ute i det fria och många av våra boende satt ute idag till exempel. Sådana saker som vi friska människor ser som en självklarhet, kan te sig omöjligt för den som är sjuk och det kan vara guld värt att få komma ut närhelst man själv önskar!
Framför mig vilar nu iallafall en skön helg utan jobb och jag ska passa på att njuta av lugnet för tids nog är det dags för ännu arbetsvecka.
tisdag 2 oktober 2007
Renovering pågår!
Första löningen på väldigt länge har anlänt och jag har bestämt mig för att lägga en slant på renovering. Först ut är vårat trista mörka furutak i köket som nu under veckan ska bli vitt. Sen har vi pratat om att sätta nytt tak i hallen, även där är det furu och lägga nytt golv. Oliver har önskemål om nya tapeter och igår när jag var iväg och köpte färg så tog vi med oss tapetprover hem. Han vill ha en fondvägg med fyrhjulingar och resten av rummet i blått. De stora barnen som delar rum nere i källaren ska också ha nytt, fast där ska vi måla om. Egentligen är det inget fel på tapeten, men det finns ganska så stora märken i väggen efter de förra ägarnas hyllor och sådant och sen har vi bytt ut elementen vilket ledde till ytterligare märken. Idag ska vi köpa färg till deras rum och börja måla, men innan dess ska jag försöka grundmåla taket i köket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)