Semesterminnen från Böda Sand

Jag lovade ju att skriva lite från semestern så här kommer vår resa till Öland.
Onsdagen den 16 juli gav vi oss av i ottan. Bilen var precis fullpackad och då hade vi ändå den nya takboxen på samt två cyklar hängande bakpå. Gpsen sattes på och slutdestination Öland Böda Sand hade knappats in. Utanför Svenljunga frågade Oliver om det var långt kvar och vi svarade att om vi kör i ett streck kommer vi att vara framme halv två. Det blir fem timmar i sträck i bilen! Vi hade inga planer på att köra hela sträckan i ett svep, men på något vis klarade vi oss ända till Kalmar utan att barnen gick upp i limningen. Kanske skulle vi stanna till och äta här? Nej, barnen nöjde sig med frukt som fiskades fram från bagaget och vi fortsatte den sista timmen upp. Louise ropade när vi hade kommit över bron "Ja, vi är på Öland". Filiph tyckte att bron var både lång och häftig. Sista biten räknade han och Oliver väderkvarnar på var sin sida. Det är inte utan och tänka tillbaka på min egen barndom jag gör den här resan. Många gånger har jag också suttit därbak och räknat väderkvarnar medan pappa körde. Få var även de gånger vi stannade för längtan till semesterparadiset hägrade, kanske inte mer än en gång. Det rekordet har vi slagit i år!
Vi åker från moln och mulet till strålande solsken. Överallt finns det folk och på skylten som hänger utanför campingen står det fullbelagt. Ändå har vi tur som har känningar på campingen som har lyckats ruska fram en reservplats intill golfbanan. Barnen är hungriga och vi går och äter på campingens huvudrestaurang Strandhugget. Den dagen serverades det wienerschnitzel med stekt potatis, som råkar vara en av våra favoriträtter. Både vi och barnen äter som vi inte har sett en matbit på flera dagar. Mätta och belåtna sätter vi sedan upp tältet för att sedan strosa ner till havet för och titta. Vyn är underbar och både Filiph och Louise går ner i vattnet får att känna om det är varmt. Det är det här vi har längtat efter allihopa. På kvällen äter vi bara lite lätt och dunsar trötta ner på sovsäckarna.

Vi vaknar ganska tidigt runt 7-halv 8 och Andreas går iväg till bageriet för att köpa färska frallor. Det känns lyxigt och brödet är så gott!Frukosten äter vi ute i det fria. Barnen vill hoppa på de stora hoppkuddarna som bara ligger 60 meter ifrån oss och de springer iväg, fast först följer Filiph med mig till disken för att torka. Det är ganska långt till servicehuset, men det har ju aldrig skadat med lite motion. Många är de gånger som jag har diskat eller torkat disk här och det känns nästan lite märkligt att det nu är jag som är vuxen. Dåtid och nutid flyter ihop det är nästan så jag kan se personer från det förgångna passera. Mitt bland allt folket kan jag urskilja en man som bär drag av en vän till oss som gick bort i cancer, det skulle kunna vara hans son eller är det minnet som spelar mig ett spratt? Det kan tyckas konstigt men det är härifrån som jag har de lyckligaste barndomsminnena kvar. Ett ställe där livet bara var underbart innan allvaret trängde på och man blev vuxen. De flesta som har varit på Böda har en viss känsla kvar och återvänder gärna år efter år så jag antar att jag är i gott sällskap.

När jag var liten till nutiden har det förvisso hänt en hel del på campingen. Den har blivit större, fått mer stugor och servicehusen har genomgått radikala förändringar. Även lekplatserna har blivit större och fler och scenen framme vid centrum har fått tak. Lekplatsen vid centrum är den största och där lekte Louise en hel del åkte rutschkana, alla tre, klättrade och körde bilar.
Den enda nackdelen med att vara barn här är att nästan alla aktiviteter kostar pengar! Det går att vara i laserdome en 1/2 timme för 120 kronor,hoppa på stor stutsmatta i sele 50 kr för 5 minuter, spela minigolf 30 kr för barn och 60 kr för vuxna. Hyra 4-sitsig cykel på 4 hjul för 65 kronor för en halvtimme osv. Man kan som förälder inte bjuda dem på allt och viljorna är många! Vi provade dock på att cykla med alla ungar och trampade runt hela campingen vilket är ca 2,3 km. Oliver och Filiph spelade minigolf runt banan som har monumet från Öland såsom Ölandsbron, väderkvarn, slottsruinen i Borgholm och fyren Långe Erik.

På stranden kan man roa sig med att hyra trampbåt, svävare, åka bananbåt eller surfa. Vi badade mest och solade. Sanden så fin att den fastnar överallt lockar till att göra sandslott, vallgravar och djupa hål. Både vuxna och barn gräver och engarerar sig längs den långa milen av sandstrand. En dag blåste det lite vilket till min förtjusning alstrade skumvågor en bit ut i havet. Det var med stor iver jag återupptog min favoritsyssla att dyka i skummet samt vänta in nästa våg. Filiph var sannerligen inte svårbedd utan hängde på och tyckte det var underbart. Klockan blev mycket den dagen då vi bara gottade oss upp i en håla i vassen i lä för vinden bara för att sedan kasta oss ut i havet igen. På håll hörde vi dem spela after beach uppe på landkrabban.

En dag åkte vi till Löttorp för att köpa korv i Rosas handel. Egentillverkad korv färsk och fin. Jag och Filiph köpte öländsk korv och lammkorv att festa på senare till kvällen. I löttorp finns även en av de få bankomater som existerar på Norra Öland, vilket gjorde att man som turist får köa i 20 minuter för att plocka ut pengar.

Nästan varje kväll var det uppträdande på scenen vilket var gratis!Det inleddes alltid med Böddes minidisco för barnen och sedan därefter kom en show med varierande tema. Eftersom vi var där i över en vecka så hann vi igenom hela repetoaren som lyckofigur.com bjöd på. Rock n`roll, schlager, 70-tal, Astrid Lindgren sånger, Karoke night med små stjärnorna, och svenska låtar såg vi. Filiph tyckte det var en av höjdpunkterna och vad gör man annars på kvällen då man står utan tv? Jag är lite förundrad hur barnen helt ägnar sig åt andra grejer än att hänga framför datorn och tv. De frågar inte ens efter det! Filiph spenderade lite tid till att läsa böcker som var hans personliga grej han fick ta med liksom jag läste också en hel del. På semestern känner man sig på något sätt lite avkapad från världen då nyheterna inte når fram även om jag nu inte heller i vanliga fall kollar så mycket på dem. Några kvällstidningar har därför inmundigats för att hålla sig något uppdaterad iallafall för att kolla upp väderrapporten. Vädret är aldrig så viktigt som då man tältar eller för den delen när man har semester. Vi hade tur med ovanstående några dagar mulet med lite sol,en dag blåsigt,en halv dag med ösregn sedan uppehåll och resterande strålande sol.

Vi besökte även Skäftekärr järnåldersby, fast vi gick aldrig in utan uppehöll oss på utsidan där det fanns en rolig hinderbana att prova på. Sedan kikade vi på Ölands raukar som ligger i Byrum. Vidare fortsatte vi upp till fyren Långe Erik klev upp i den räknade trappsteg och beundrade utsikten därifrån.Sist på listen var Trollskogen med sina knotiga tallar som är bevuxna med murgröna som klättrar runt stammarna. Det är en ganska stark upplevelse att gå i skogen särskilt om man är lite av en naturmänniska som jag. Innan man går in i skogen kan man besöka en mängd små bodar med olika innehåll såsom uppstoppade fåglar, frågelådan där det står en fråga på lådan och sedan kan man läsa svaret eller se en bild eller sak i lådan. De flesta barn tycker det är roligt att gå in och ut i bodarna och är man i Filiphs ålder passar det utmärkt att besöka detta resemål.Dessutom är det helt gratis. Något annat som också finns i trollskogen är en gammal järnväg och med den kan man åka fast vi kom givetvis dit på fel dag så det blev inget åkande den dagen.

Vi hade egentligen tänkt att återvända dit dagen efter, men så blev Andreas matförgiftad så vi ställde in det! Matförgiftning är aldrig roligt och det är definitivt inte någon höjdare i tält. Rena rama turen att det var en vuxen som blev dålig och inte en utav barnen. Summan av detta blev två något nersölade sovsäckar samt en del kläder.Just den morgonen/natten det bröt ut spöregnade det. Himlen hade öppnat sig ordentligt och åskan gick. Andreas stackarn frös och skulle uppsöka duschen efter att ha kräkts upp det mesta. Vi hade inget paraply och inga regnkläder med så han blev redigt kall på vägen dit och eftersom det råder hög aktivitet på campingen så hade varmvattnet tagit slut, vilket resulterade i en iskall dusch. Sen skulle jag ut för att tvätta upp sovsäckarna och blev dyngsur jag med, då det skulle växlas mynt till tvättmaskinen och torktumlare och mat skulle handlas till frukost och ett paraply införskaffades. Det är ändå fördelen med att bo på en stor camping, det mesta finns att köpa om man nu skulle ha glömt något hemma. Framåt lunchtid hade regnet bedarrat och det gick att gå ut igen. Tältet hade hållt för skuren och vi åt lite ute. Andreas lyckades kurera sig ganska så snabbt och var på benen dagen efter. Vi tror att det var en hamburgare han ätit dagen före som hade ställt till det. Då vi sa till fick vi ersättning för de pengar vi lagt ut och även så det täckte tältplatsen för två dagar. Det kändes som lite plåster på såren iallafall.

Lagom till att Andreas blev bra kom värmen och nu var det stranden som gällde. I vissa läget kan det vara bra och vakna tidigt speciellt om man vill välja plats på stranden. När vi kom ner var det bara ca ett 20-tal människor där, men lite senare var det så många att handdukarna lågt så tätt att man hade svårt att inte kliva på dem. Jag känner mig ändå som något av en veteran när det gäller att campa på Böda och har varit här sedan 1979 och jag tror inte att jag någonsin sett så mycket folk innan nu. Inte ens på 80-talet var det så här fullt!En eftermiddag gjorde jag mig sedvanliga promenad bort till den stora stenen, en promenad på ca 5 km tror jag. På stranden åt vi endast en stor baguette till lunch och sedan åt vi något mer matigt till kvällen. Varje kväll unnade jag mig ett eller två glas vin till maten.

Det går ett litet tag när man är medlem i ett minisamhälle där dagarna är sig rätt lika. Heta dagar på stranden, handla i affären till kvällen, grilla, träffa vänner, strosa se på uppträdande och sedan runt 22 runda av till tältet innan det blir alltför mörkt och kallt. Hela tiden riv det tält, förtält och nya sätts upp man får nya grannar hela tiden och en del pratar man med. På en camping är det lätt att få nya vänner och hjälpsamheten är stor. Ibland kan jag önska att detta beteende skulle förekomma även hemma nästan lite som i utlandet!Sista kvällen åt jag och Andreas en kulglass med fyra kulor och vi hade inget särskilt att göra mer och först då kommer känslan av att det är dags att åka hem. Man känner sig nöjd och belåten och en längtan efter en riktig säng är stor. Innan vi åkte hem hann vi dock gå runt och kika lite på en elplats till nästa år. Iår har vi införskaffat en kylbox som går på el och den har vi haft stående hos våra vänner som har husvagn, men nästa år ska vi ha el också och ta med värmefläkten.

Nu återstår bara att framkalla bilderna och drömma till nästa år igen.