En vit värld

Lagom till jul kom då det äntligen lite snö och den låg kvar över hela julhelgen till barnens stora glädje. Pulkan rotades fram och vi åkte så det rök snöfartränder bakom oss. När man är vuxen är det lätt hänt att man glömmer av hur kul det är att bara susa nerför om man inte tar sig tid och upplever det igen. Jag har en känsla av att många vuxna nuförtiden sitter inomhus och roar sig framför datorn istället för att ta chansen till att insupa vinterlandskapet. Ibland känner jag att många runtom mig lever i en värld som alltmer handlar om att vara uppdaterad om vad dina kompisar, släktingar och bekanta gör. Självklart lägger man även upp vad en annan gör till vardags lite behändigt så att alla kan läsa om det. Frågan jag ställer mig är: Varför gör alla detta? Facebook där alla numera hänger är för mig en gåta. Det kan bero på att jag inte är intresserad eller nyfiken på vad alla andra gör och skulle jag vara det så går det som tur är alldeles utmärkt att bjuda in dem på en fika. Å andra sidan har jag heller inga större behov av att läsa skvallerblaskor om kungligheter eller kvällstidningar som jag gissar på tillfredställer den nyfiknes behov. Skillnaden på facebook är att vi känner dem vi läser om. Den enda anledningen att gå med vore om man hade långväga släktingar eller vänner, då hade jag förstått. Alla dessa människor som hänger där kan missa att det verkliga livet pågår för fullt just nu här ute. Ingen dator i världen får mig att missa dagens snö ca 35 cm och skottningen och samtalet med alla grannar.

I min vita värld finns bara jag och alla måsten prioriteras. Jag följer boken "Rensa i röran" där man följer upp tråden "behöver jag det här, älskar jag det, fyller det någon funktion om svaret är nej släng det eller avstå från det". Dessa ord har gjort det så mycket enklare att avsluta alla projekt som inte kommer att tillföra mitt liv något såsom facebook.